All About Steve, 1 ynka popcorn

Sandra Bullock är mot min vilja en favorit bland amerikanska rom-kom-aktriser. Egentligen avskyr jag tics som snubbel, gå extremt clownigt (Meg Ryan), asflabba som en häst (Julia Roberts) eller rynka-på-ögonbrynen-gråta (Gwyneth Paltrow). D v s tics som gör att ovan nämnda skådisar har ett antal trade marks som man kan räkna med förekommer i deras filmer. Miss Bullock är tyvärr ingen bländande skådis och hon har en del lite mer maskerade tics, men dock tics. Dessa spelar hon ut till fullo i All About Steve där hon spelar intelligenta men socialt smått missförstådda korsordskreatören Mary. Hon bor hemma hos sina föräldrar pga sanering av lägenhet, som gör allt för att Mary ska träffa någon. De presenterar henne för blind-dejten och drömprinsen Steve (Bradley Cooper) och Mary gör allt....fel. Steve blir vettskrämd och försöker bli av med henne genom att skylla på jobbet- som tv-fotograf måste han göra en road-trip. Mary ser detta som en inbjudan att förfölja honom, vilket hon gör till den äran. Sandra Bullock vann en Razzie för sämsta huvudroll och Bradley Cooper och Bullock fick för sämsta kemi. Samma år (2009) vann hon en Oscar för bästa huvudroll för The Blind Side. Egentligen säger det nog mer om manuset till All About Steve än hur dåliga skådisarna är. Maken till urvattnat manus och menlös regi har man knappast sett. Det som var tänkt att vara en rolig flamsig rom-kom blir bara flummig och plump och tappar nånstans på vägen styrfart. Det hela slutar i nåt slags hopplöst crescendo där Sandra Bullock störtar mot en folkmassa av udda personligheter och Cooper inser att Mary är rätt snäll, MEN inget för en normal kille som han...!?!

A Good Year

Russell Crowe spelar Max - en oerhört inbilsk och otrevligt finansgeni, som ärver sin försummade farbrors vingård i Frankrike. Hans plan är att snabbt sälja gården och återvända till London så fort som möjligt. Käppar i hjulet uppstår såklart och han tvekar mer och mer inför att sälja, bla annat tack vare minnesbilder från barndomen samt en vacker fransyska... Filmen är en hybrid av Swimmingpool av Francoise Ozon och Bottle Shock (den lilla vinpärlan om karlifoniska viners intåg på Frankrikes domäner). Den har lite mystik, vingårds-dekadens, sexuell åtrå dock mycket uppblandat med en slick, torr humor som börjar kännas som Ridley Scotts signum (när han inte gör Gladiator-drama eller Sci-Fi som Alien eller Blade Runner) som introducerades i Matchstick Men (2003 med Nicolas Cage som renlighets-fobiker). Det blir inget höjdar-betyg, därtill är den för ojämn och egentligen ointressant story för att kvalificera sig som. Men klart sevärd, då den är välspelad, vacker och lite rolig emellanåt. Bara en till grej; Scott verkar vilja vinka både till sin hjälte Tati (egen tolkning) och Australiens första filmhjälte; Mel Gibson, då en line i filmen slutar med; "you are Mad, Max". Hahahaha!

The Joneses

Familjen Jones ä nyinflyttade i ett posh-omåde och är den där avundsvärda familjen som alla vill vara. De har alla snygga möbler, kläder, teknisk utrustning - allt top-of-the-line och det nyaste nya. Det är liksom bara för perfekt. Och det är det oxå - Familjen Jones är ingen familj utan består av fyra genialiska säljare som yrke som ska spela en familj och sälja sin livsstil. De arbetar efter devisen - ringar på vattnet. Insäljet ska skapa ett buzz som ökar säljstatistiken i området tusenfalt. Nykomlingen i familjen Steve (David Duchovny) har inte det breda perspektivet och säljer rätt uselt. Men när han får kläm på tekniken går det strålande och komplikationer inom familjen uppstår. Första timmen av filmen är strålande, men sen sveper det stora moral-tåget in och vi ska tvångsmatas med betänkligheter och hur hemska säljare, pr-människor och marknadsförare är. Hur de lurar oss!? Usch, så hemskt! MEN, varför kan ingen film ifrågasätta varför människor går på reklamen? Var är alla vettiga människor som inser att prylar inte gör en lycklig, att man inte måste följa strömmen? Ni kan säkert själva räkna ut vad som händer, med tanke på vad jag just skrev. Men vad gör det - en timme av ens liv som är juste är inte helt fel ändå. Snygga filmer är ALDRIG fel!