Twilight maraton - Twilight - New Moon - Eclipse

Ingen kan väl ha undgått att åtminstone höra talas om vampyr-följetongen The Twilight saga där vi får följa den STORA, "omöjliga" kärleken mellan Bella och Edward.

Twilight börjar när 17-åriga Bella Swan beslutar sig för att flytta till sin pappa i regniga hålan Forks, som uppoffring för att låta sin mamma följa sin yngre baseboll-spelande man. Bella, som är "typ" Emo; blek i hyn, inåtvänd, kroppsligt okoordinerad och "svår", gör oväntad succé bland killarna. Alla utom hos den undersköne, mystiske Edward. Deras första möte är katastrofalt och Bella är övertygad om att Edward av någon anledning hatar henne. Det visar sig dock vara precis tvärtom. Resten är, som man brukar säga, historia. Det är en klassisk tonårsdröm som blir verklighet för Bella. Den snygga, ouppnåeliga killen blir passionerat förälskad i henne, samtidigt som det är en omöjlig kärlek, som för dem blir möjlig. Han säger allt som man kan tänkas vilja höra, han lever för att skydda henne mot allt ont - som naturligtvis händer. Deras kärlek ska inte vara lätt, men den ska alltid segra. Precis som det gör i en tonårsförälskelse som enbart utspelar sig i drömmen. Edward är medlem i familjen Cullen som gjort ett medvetet val att enbart äta djurblod och alltså inte livnära sig på människor. Vanliga vampyren James triggas av Edwards beskyddande av Bella och beslutar sig för att göra Bella till sin Piéce de La Recistence.

New Moon tar vid där Twiligt slutade - Bella och Edward visar sin kärlek öppet när plötsligt Edward gör slut med Bella och klargör att han vid familjens flytt inte önskar ha fortsatt kontakt med Bella. Bella hamnar i en djup depression men upptäcker att adrenalinkickar/att utsätta sig för livsfara möjliggör en direkt kontakt med Edward. Hon ber indianen/varulven Jacob hjälpa henne trimma två motorcyklar för att utsätta sig för fara. Under tiden växer en varm vänskap fram mellan de två. Samtidigt jagas Bella av vampyren James (som dog i första filmen) änka Victoria. Julia-Romeo-teamet är starkt närvarande i denna del då Bellas adrenalinjakt gör att Edward (via sin synska syster) tror att Bella är död och beger sig till Vampyr-Vatikanen och ber dem döda honom (det är omöjligt att begå självmord som vampyr). Bella måste nu rädda Edward innan det är försent. Återigen vet vi så klart att kärleken övervinner allt och författarinnan Stephenie Meyer är vår tids nya Jane Austen - lyckligt slut är en självklarhet. Däremot kan hon inte mäta sig med förlagans kvalitet i skrivandet då jag inte alls håller böckerna högre än filmerna. Böckerna är stelt skrivna och känns mer som ett filmmanus än en målande bok.

Eclipse - denna efterlängtade tredje delen, där vi väntar på Bellas svar på Edwards sista fråga i New Moon. Den infriar alla förväntningar och mer därtill. Nu såg jag den mitt i natten efter att ha sträck-sett 1:an och 2:an så jag var lite mätt på The Twilight-zone, men Eclipse är fantastiskt romantisk, spännande och vacker. Och nu börjar även intrigerna och maktspelen ta form. Vampyr-Vatikanen, som heter Volturi, lägger sig mer och mer i Cullens livsföring och har en dold agenda, som egentligen inte är dold. Samtidigt ställs Bellas kärlek till Edward på prov när Jacob vägrar släppa taget om henne. Ett kamp mellan Jacob och Edward om Bellas hjärta. I ärlighetens namn blev jag rätt trött på deras eviga kamp och hade lust att skrik åt dem; "ni bara gillar tävlandet - så märkvärdig kan hon inte vara!". Men, det är ju Bellas dröm så det är klart hon vill vara åtrådd av alla. Inte mig emot.

The Hurt Locker

Årets Oscars-vinnare i kategorin bästa film är en skapelse av en av mina favorit-regissörer; Kathryn Bigelow (Strange Days, Vikten av vatten, K-19:the Widowmaker). The Hurt Locker handlar om en division inom amerikanska armén som är specialister på att desarmera bomber i en fruktansvärt stressande, osäker, farlig miljö; t ex Irakiska Bagdad. William James ansluter till teamet när deras sergeant (spelad av Guy Pearce) sprängts i luften av en bomb han försökt desarmera. Teamet, bestående av två ansvarsfulla och lojala killar, har bara drygt en månad kvar av den årslånga tjänstgöring de anställts för. William uppvisar ett livsföraktande "mod" som sätter resten av teamet i en utsatthet ingen av dem uppskattar. Denna hänsynslöshet visar sig även innefatta en instinktiv beslutsamhet som krävs för att lyckas i ett utsatt läge som krig innebär. MEN, i lagom balans. Filmen är inte bara ett drama, egentligen ingen thriller, men oehört väl uppbygd, såsom Bigelows signum. Takten är underbar och det blir aldrig ett ståndtagande för eller emot USA:s deltagande i ett krig de egentligen inte har något med att göra. Det är mer ett konstaterande av fakta - såsom tillvaron kan te sig för bombdivisionen i Irak.

En enda man

Fantastiskt foto, fantastiskt scenografi, underbart manus, känsligt skådespeleri = en av årets absolut bästa film! En enda man är modeskaparen Tom Fords debutfilm, och vilken debutfilm! Det är som om kreativa utövare, om de är tillräckligt begåvade, kan ta sig an vilket hantverk som helst och göra succé. I En enda man förverkligar Ford sin dröm om de homosexuellas rätt till ett kärleksliv, överhuvudtaget känslor. Det är åtminstone vad jag tror, men inte vet. Colin Firth spelar George, som sörjer sin älskade Jim, utan att kunna visa det, utan att få visa det. Det är 60-talets USA och George och Jim har varit ett par i 16 år och bor ihop när Jim plötsligt dör i en bilolycka. George bestämmer sig, efter att ha plågats i ensamhet i 8 månader, för att ta sitt liv. Filmen utspelar sig under denna dag, vilken visar sig ge honom mer än han någonsin förväntat sig. Det är tragiskt, vemodigt, kärleksfullt, optimistiskt på en och samma gång och det är heeeeelt.... underbart! Icing on the cake är alla briljanta biroller, även statisterna var snygga!?! Jag älskar Julianne Moore, Nicholas Hoult (killen från About A Boy har växt till sig...), Gennifer Goodwin och söta Keri Lynn Pratt. Jag får ju inte glömma att nämna Colin Firth som här visar att han är en skådespelare av rang och inte bara en fumlig alt stiff engelsman. Tom Ford - jag ser fram emot din nästa film!

Vem kom först? Robert eller Daniel?

Jag är förvirrad och inga bröllopskonserter får mig att förstå mer. Jag vet inte vem som kom först - Boxer-Robert eller Prins Daniel. Jag vet faktikst inte om Boxer kom på Robert EFTER att Daniel blev ihop med Viktoria eller om Daniel ÄR Boxer-Robert. ÄR bröllopet imorgon världens bästa PR-kupp och reklam-tricks???? HAR Boxer lyckats där alla andra misslyckats? Att lura ALLA att tro att blivande prins Daniel heter Daniel från Ockelbo och egentligen inte är Boxer-Robert... Jag fick inga lugnande besked ikväll, inga personliga uttryck, inga tecken på att Daniel INTE är Robert.

Miss Kicki

Jag såg Miss Kicki via Telias samarbete med Stockholms filmfestival förra året. Jag vill samtidigt passa på att kritisera mig själv när jag skrev mitt inlägg ang Telias filmutbud. För det mesta är det undermåligt, men deras samarbete med filmfestivalen var ett oväntat och välkommet avsteg från deras vanliga inställning till filmdistribution. Toppen! Miss Kicki är kvinnan (Pernilla August) som valde karriären och glamouren som flygvärdinna framför sonen, som istället växt upp med sin mormor. Nu är den glassiga tiden över och hon beger sig hem till Sverige för att liksom ta sig vidare i livet. Egentligen verkar hon inte jättesugen på att lära känna sin son Viktor som i sin tur törstar efter hennes uppmärksamhet och kärlek. En kombination av visa sin goda vilja men framför allt för att träffa sin web-fling reser Kicki och Viktor till Taiwan. Medan Viktor tror att Kicki vill komma närmare honom, törstar Kicki bara efter en omöjlig kärlek och resan utvecklar sig till något ingen av de trodde. Det är fantastiskt fint samspel och finstämd stämning och tempo genom hela filmen. Man slits mellan ett brett spektra av känslor för den känslokalla, egotrippade men ack så tragiska Kicki som regissör Håkan Liu aldrig hemfaller till att göra till offer eller häxa. Det är som en dokumentär där folk är som folk är mest men ändå inte. En otroligt lovande debut som är en av årets bästa och definitivt bäst i Sverige.

Snart dags för Twilight extravaganza!!!

Jag börjar så smått längta till den 29 juni då jag och min kollega Jill ska bänka oss framför en maratonvisning av samtliga tre Twilight-filmerna med Eclipse som höjdpunkt och mitt-i-natten-film. Hjälp, är redan nervös för att jag ska somna mitt i ångande heta känslor mellan Bella och Edward. Jag har ju inte läst böckerna så allt är nytt för mig, vilket både är spännande och lite tråkigt kan jag känna. I vilket fall - det börjar närma sig och jag är förväntansfull!

Fishtank

15-åriga Mia är strulig och oönskad/oälskad hemma av sin alldeles för unga mamma. Hon älskar att dansa men det är ungefär allt. Tonåren är svåra och blir liksom inte lättare av att leva i ett av Englands miljonprogram utan vänner, utnyttjande män och zero framtidsutsikter. Nu skulle detta kunna bli en klichéfylld film med diskbänksrealism, men på nåt magiskt sätt håller den sig ovanför detta. När mamman skaffar ny snygg och hyfsat snäll pojkvän sitter man hela tiden och väntar på "sveket" (som iofs kommer, men inte som man tänkt sig, inte helt iaf) men framför allt uppstår en varm vänskap som ger Mia hopp och mod att göra nåt åt sitt eget liv. Hon växer i takt med vänskapen och egentligen är inte sveket så betydelsefullt för Mia. Instinktivt straffar hon pojkvännen men gör tack och lov inget slutgiltigt. Jag gillar tempot och manus samt skådespeleriet, speciellt unge Katie Jarvis som Mia som gör en fantastisk rollprestation. Denna snart 19-åringen kommer vi se mycket av framöver - hoppas jag.

Daybreakers

Ännu en vampyrfilm kan man tycka när filmen Daybreakers börjar. Visst, det handlar om blodsugande "människor" som enbart "lever" för att släcka sin törst (höhöhö...), MEN denna drift har fått dem att utarma sig själva. Likt ett slags anagram till människans eget utplånande som vårt vårdslösa förbrukande av jorden får oss att vara vår egen fiende är vampyrerna i Daybreakers på god väg att utplåna sig själva. Stupandes av sin egen drift. Tack vare vårdslöst förbrukande av människoblod börjar det bli blodbrist (haha, allt man skriver blir ju komiskt!) och svält och anarki bryter ut. Den motvillige vampyren (en komedi-titel) Edward (Ethan Hawke) stöter en natt på en grupp människor på flykt och hjälper dem undan vampyrpolisen. Tack vare det blir han indragen i motståndsrörelsens översta nivå. Det finns nämligen ett sätt att backa bandet och omvandla vampyrer tillbaka till den människa de var innan. Jag ska inte avslöja mer, men jag kan iaf säga att filmen var mer underhållande än vad jag märker att jag skrivit här. Inget mästerverk men helt ok.