Gillar du krimserier som inte har ett givet slut, som inte heller kräver en lösning utan visar människor som de är, BÅDE goda och onda? Då ska du lägga tid på att se 10 avsnitt av Seven Seconds, skapad av Veena Sud, mest känd för The Killing, med Joel Kinnaman. Varje gång dyker hiten med Neneh Cherry och Youssou N'Dours med samma namn upp i huvudet och inte utan anledning. Båda handlar om afroamerikaners ständiga kamp att bli bemötta, INTE utifrån sin hudfärg. I serien körs 15-årige Brenton över av en vit polis Peter Jablonski, som istället för att göra det naturliga (do I need to say it? ringa efter ambulans såklart) ringer sina kollegor. Kollegorna, typiskt polis-hålla-varandra-om-ryggen-styrda av machokillen Mike DiAngelo (som verkar väga upp sin förträngda homosexualitet med låtsad machoattityd) råder/tvingar Peter att köra därifrån och hoppas ingen gräver mer i fallet. De är rädda för rasmotsättningar pga polisens dåliga rykten - ironin i det hela. Fallet tilldelas dock fantastiska KJ Harper (ypperligt gestaltad av Clare-Hope Ashitey, Children of Men), en kunnig men nersupen åklagare som absolut inte ger sig och som ser igenom luckorna de korrupta poliserna serverar henne. Superbra och mångfacetterad och inte lite deprimerande. Många gånger vill man hoppa in och rycka tag i x antal personer - för fan, skärp till dig!
