13, (Tzameti) 3 popcorn

Usch, vilken läskig film! Jag mådde fysiskt illa stora delar av den. Unge Vince (stjärnskottet Sam Riley från Control) antar en död mans identitet i tron att han på så sätt ska komma över en stor summa pengar som han behöver för att betala sin pappas läkarvård (detta är USA). Det enda han vet om den döde mannens ev rikedom är att han ska följa de instruktioner som följde med ett brev. Väl framme vid målet visar det sig att han är en bricka i ett vadslagningsspel där rika män använder fattiga, dömda mäns liv som insatser. Resten kan ni säkert lista ut själv och själva filmens idé faller efter den tunga inledningen så fort man fattat innebörden. Trots detta lyckas de upprätthålla "spänningen" och trots att man egentligen vet hur det kommer att sluta kan man inte låta bli att fortsätta titta och äcklas... Synd att Jason Statham förstör filmen med sitt vanliga agerande. Ray Winstone räddar upp honom en smula och en snygg Alexander Skarsgård samt en trasig Mickey Rourke och 50 cent förgyller (?) rollistan. Adaption av en fransk/grekisk(?) förlaga som jag antar är mycket bättre (har tyvärr inte sett den).

Zuckerberg vs Assange

Geni mot geni, asocial aspergerskandidat mot aak (förkortning), paranoiker mot paranoiker, idealist mot idealist. Vad är det Zuckerberg vill med Facebook? Vad vill Assange uppnå med Wikileaks. Odödlighet? Jag tror verkligen inte det i Zuckerbergs fall, eventuellt i den mer hybrisaktige Assange fall. De har dock onekligen en del gemensamt; information ska vara allmängods (oavsett om den skadar), de vet att skydda sin ip-adress (=de kan sin programmering, jag kan inte tillräckligt för att hantera terminologin), socialt handikappade, åtal, män med stora ego. Återstår att se vem som kommer att bli kallad geni eller inte i framtiden med nutiden i retrospekt. Med tanke på naturen av de åtal som väckts mot båda är det troligt att Zuckerberg går vinnande ur sympatistriden. Inte många män har vunnit på att stå åtalade för våldtäkt.

Twelve, 3 popcorn

Twelve är en drog som härjar/härjade (?) i hetaste upper-class i USA, drickbart med ett rus som jag antar påminner om extasy eller kokain. Filmen handlar egentligen inte om drogen, utan om människor runt omkring den. White Mike är en fd upper-class student som efter sin mammas död blir knarklangare till sin fd klasskamrater. Spelad av Chase Crawford, mest känd för Nate i Gossip Girl. Apropå Gossip Girl känns Twelve som ett lååångt avsnitt av densamma, mörkare mindre tv-aktig, men dock. Att Twelve regisserats av ingen mindre än Joel Schumacher kommer inte som någon överraskning, men filmen är faktiskt bättre än vad man kan förvänta sig av kungen av mammon. Lyx i överflöd, unga, rika, vackra, ytliga människor, men med en meningslöshet i tillvaron som är uppfriskande. Det finns inget de behöver, bara vad de vill ha.

The Social Network, 4 popcorn

Själva idén med facebook är att de flesta i ens umgängskrets är medlem och användare - eller?Ska jag vara helt ärlig skaffade jag eget konto för längesen, men har inte blivit en användare förrän på sistone. Jag var länge anti just pga av dess tanke; att ens inlägg är så offentliga och därmed enbart innehåller ointressanta inlägg. Sekretess, meningsfullhet blir ett icke-ting. Det intressanta är det som inte sägs. Anledningen till att jag nuförtiden är frekvent på Fejan, beror mindre på att mina vänner håller hus där, utan mer om en egotripp från min egen sida. Man kan ju ändå inte föra meningsfulla utbyten, så varför inte göra "roliga" inlägg och få respons tillbaka - ens sorts kick för egot. The Social Network, eller Face Book, är en kreation av en überintelligent programmerar-slyngel vid namn Mark Zuckerberg, som 2004 skapade en portal där studenter på hans universitet via medlemsskap kunde umgås utan att träffas IRL. Han var naturligtvis inte ensam och filmen handlar just om Zuckerbergs sociala oförmåga att fungera ihop med människor och framför allt behandlingen av sina vänner. Vi kastas mellan tillbakablickar och pågående förhandlingar och matas med karaktärsporträtt av gänget kring FB. Om filmen är något sånär sanningsenlig slås man av hur onödigt det hela måste kännas för berörda parter. Tematiken rör sig kring att "släppa taget" och gå vidare. Det är naturligtvis inte så lätt när man heter Eduardo Saverin och var Zuckerbergs bästa kompis, kompanjon och VD för FB i början. Att man sen blir utkonkurrerad av Napster-Sean Parker, som är mer än lovligt paranoid och liten på jorden, gör inte saken bättre ( f ö briljant porträtterad av Justin Timberlake som mer och mer tvättar bort tonårsidol-provar-på-skådis-yrket-stämpeln). Som många andra före mig konstaterat är manuset, dialogen ypperligt frammejslad av Aaron "Vita-Huset" Sorkin. Det skadar inte att Trent "Nine Inch Nail" Reznor skrivit musiken eller att Andrew "Boy A" Garfield spelar Saverin. Jesse Eisenberg gör inte bort sig som Zuckerberg och i stort är detta en fantastisk film. Det enda jag har lite emot den är att man emellanåt tappar intresset - vem bryr sig om vem som kom på vad, vem som är skyldig vem o s v. Karaktärerna och vad jag inbillar mig är kärnan försvinner bort i ett ofokus ibland. Det blir för mycket rapp dialog och för lite som lämnas åt fantasin och bildspråket. Men det är bara en liiiten invändning. Läs mer om Zuckerberg i mitt nästa inlägg om jämförelsen FB/Wikileaks...