Guldet blev till san, förlåt, silver, OS 2012

För Sveriges del blev London OS 2012 synonymt med spelen där Sverige inte tog de väntade medaljerna, men stupade på mållinjen på de oväntade. Sara Algotsson = river SISTA hindret och får ett silver istället för guld. Vad ska vi säga? Cirka 5 cm från guld. Lisa Nordén spurtar ikapp och nästan förbi schweiziskan = 9 TUSENDELAR från guld! Michel Torné hoppar längdhopp och missar brons med EN centimeter. Med tanke på funktionärernas misslyckade mätning i damernas slägga så kanske man skulle ifrågasätta även denna mätning. Och så det sista misslyckandet = Sverige lyckas inte nå oavgjort i handbollens final. Mot ett icke perfekt spelande Frankrike, som på nåt sätt inbjöd till att bli besegrade. MEN, återigen hade Sverige inte den topprestation som krävs. Bittert, med tanke på att handbollsherrarna nu tagit det fjärde silvret i ordningen. Är det inte dags att bryta förbannelsen?

En annan avslutande reflektion är att hemmanationen överträffade sig själv och hamnade på 3:e plats på medaljlistan. Det kan ju oxå vara en morot för att försöka muta sig till ett OS. Ett annat konstaterande man kan göra är att tejpen gjort sitt intåg på den idrottsliga modescenen. Tejp kors och tvärs på tävlingsdräkterna och överdragsklädseln, tejp direkt på kroppen (inte alls lika snyggt). Coolt och ganska snyggt, ungefär som hoodies i finare tyg och cutting.

Intresset för OS?

Vet inte om det beror på svenska uteblivna framgångar eller jag som börjar bli gammal, men de trettionde moderna olympiska spelen kan liksom inte fastna. Trots mitt gedigna sportintresse och tävlingsinstinkt sitter jag inte som klistrad framför sportsändningarna. Vad beror det på? Det är ju inte inflation i tävlingarna, som bl a ishockey-VM drabbats av genom att spelas varje år, och knappast sändningstiderna som är i princip perfekta för oss européer. Vad är det då? Iom play-funktionerna på webben kan man följa samtliga grenar som finns på programmet, men det ger snarare en slags trötthet och beslutsångest. Kan ingen bara välja åt en?

En bidragande orsak är arrangörslandet oförmåga att mata oss tittare med relevant löpande information. Som t ex startnummer, varvtider, positioner under ett lopp etc. Makalöst dåliga bildproducenter som verkar sätta en ära i att avstå från att besudla bilden med för mycket info - oavsett relevans eller inte. Lägg till att svenska kommentatorer utgår ifrån att alla tittare är inbitna på just denna obskyra sport och vet samtliga förutsättningar och regler. Dra en kort sammanfattning av vad som gäller vid introduktionen så hen kan följa sporten och kanske bli inbiten.

En annan invändning är bristen på engagemang och spontanitet som vissa programledare har. Nämner inga namn, men efter Sveriges första OS-GULD upprepade studioankaret flera gånger att Lööf/Salminen tagit Sveriges första OS-medalj!? Och intervjuerna efteråt var sådär återhållsamma och lite trötta. Vi hade ju för FAN tagit GUUUULD i OS - hur ofta händer det??? Räknar inte med Aten-OS då...

Dessutom gick första veckans kvällsändningar på SVT åt att bosätta sig i simbassängen - simning som lika gärna kunde höra hemma i vinterspelen istället (om de hade simmat i Themsen kanske det varit ok). Nä, tacka vet jag riktiga sommarsporter som rodd, tennis, friidrott, ridning, skytte och brottning (synd bara att de inte brottas på en sandstrand istället).

Sen är det ju det där med rätt expertkommentator; Veronica Wagner är för mig sinnebilden för en perfekt kommentator; insatt, engagerad, spontan och rolig. Likaså Strömberg som ju är något av en veteran. Även Magnus Grahn i handbollen har varit en glad överraskning. Likaså Jonas Karlssons krönikor har varit överraskande friska och nyanserade - mer sånt! Men så har vi då Janne Gunnarsson, som fick fortsatt förtroende trots erkänt rasistiska åsikter på twitter. Mår dåligt av att min sport tennis dras med sådana fossiler. SVT kunde gott ha tagit ställning och anlitat en annan av våra tidigare proffs. Det måste väl finnas någon spelare som inte delar hans åsikter? Wilander? Pernfors? Vad vet jag - men han har iaf gjort att jag inte kan följa tennisen utan att få dåliga vibbar och ha svårt att koncentrera mig på sporten.

Moneyball, 4 popcorn

Om jag precis gett What to Expect When You're Expecting en 3:a, så måste Moneyball höjas till en 4:a. Allt annat vore tjänstefel. Och det vill hen inte bli anklagad för. #ironi# Hade tänkt mig en 3:a först, men skådespeleri och hantverkskunnande måste premieras! Moneyball handlar om Oaklands baseball-lag som måste snåla trots att de just åkt ut i semin av baseballens Superbowl. Brad Pitt är General Manager Billy Beane som är ansvarig för att få ihop ett vinnande lag mha växelpengar. I jämförelse med vad de andra storlagen har att erbjuda de bästa spelarna så är Oakland skrattretande "snåla". Resultatet blir att Oakland antingen får nöja sig med skräp eller tvingas tänka om. I en av sina inköpsrundor stöter han på ekonomisnillet Peter Brand, som brinner för baseball, men har en annan inställning till spelets storhet. Han ser baseball som ett strategispel, där det enda som räknas är att vinna bases = poäng. Vilket är helt korrekt, men där man tidigare fokuserat på flummig känslodravel à la; "han är en vinnarskalle" alt "det sitter i självförtroendet", menar Brand att man istället ska fokusera på andra kvalikteter. Förmågan att kunna ta sig till sin base - hur man gör det spelar mindre roll. Genom att tänka på detta andra, okonventionella sätt, får Beane ihop ett osannolikt lag av spelare som alla andra ratat. Resten är historia - Moneyball baseras på en sann historia och vi vet alla att när det gäller sport går det bra i slutändan - annars skulle den inte filmatiseras. Brad Pitt är bra, Philip Seymour Hoffman fantastisk som sur gubbtränare och hela filmen intressant och habil. Ändå kan jag känna en viss besvikelse.Den griper inte tag, som den rimligtvis borde göra med det upplägget och historiebakgrunden. Men jag har märkt att Aaron Sorkin, som skrivit manus även till denna, ibland kan få mig oengagerad. Det är smart, slickt och lite småtråkigt. Synd, på ett så bra upplägg. Men mer än väl godkänt får den ändå!

Zlatan, Zlatan, du är bäst!!!

Det är så himla roligt att se Zlatan i Barcelona! Det ser ut som om han fått dels en nytändning men även hittat hem! I rätt omgivning kan han bli framröstad som bäste fotbollsspelaren i världen. Det är inte omöjligt! Tänk att en svensk, i dagens konkurrens, skulle vara världens bästa! Jag visste det redan när jag såg honom göra solo-hattrick mot Djurgården på Stadion i Malmö FF:s tröja hans sista säsong i Allsvenskan. Jag säger sista, för jag betvivlar att han gör en Henke och avslutar i Sverige. Jag tror snarare han gör en Borg och avslutar på topp, med ovissheten hängande över sig om exakt HUR stor han kunnat bli... Bli nu inte skadad!

ZLATAN

Sitter och kollar på Zlatans debut i Barcelona-tröjan. Än så länge är han ganska anonym och verkar t o m lite skärrad. Det är ju faktiskt STORT att spela med Messi och även en kaxig Zlatan kan känna sig liten. Jag är dock så stolt och glad för hans skull att han kommit så långt i sin karriär. Vad än alla säger är han STÖRST, iaf i mina böcker. Jag ser fram emot att förhoppningsvis få njuta av hans oberäkneliga spel i många högklassiga matcher framöver. GO, ZLATAN, GO!

U-insane Bolt

Mannen är ju galen! Helt otroligt, fantastisk galen! Hur FAEN kan han springa så fort som INGEN annan kan? Jag är ju så gammal så jag kommer ihåg Carl Lewis och tänkte att hans tid aldrig skulle slås. Nu har ju Lewis tider slagits flera gånger om men jag får ändå samma känsla av overklighet, överlägsenhet, som om jag får var med om något fantastiskt och unikt. Bolt är the new Superman. Jag HOPPAS VERKLIGEN att han inte är dopad, men på nåt vis tror jag inte han är det. Han är lång, inte orimligt biffig och har en grym teknik. En naturbegåvning som funnit sin sport. Det där fascinerar mig - hur många talanger därute har inte den ultimata kombinationen av talang, rätt sport och rätt personlighet...? Tänk om man kunde få veta det genom ett test när man är liten? Vill man det, eller blir det Gattaca då? Oh well, impressed är vad jag är! Nu kan man ju bara gå och lägga sig...