Vet inte om det beror på svenska uteblivna framgångar eller jag som börjar bli gammal, men de trettionde moderna olympiska spelen kan liksom inte fastna. Trots mitt gedigna sportintresse och tävlingsinstinkt sitter jag inte som klistrad framför sportsändningarna. Vad beror det på? Det är ju inte inflation i tävlingarna, som bl a ishockey-VM drabbats av genom att spelas varje år, och knappast sändningstiderna som är i princip perfekta för oss européer. Vad är det då? Iom play-funktionerna på webben kan man följa samtliga grenar som finns på programmet, men det ger snarare en slags trötthet och beslutsångest. Kan ingen bara välja åt en?
En bidragande orsak är arrangörslandet oförmåga att mata oss tittare med relevant löpande information. Som t ex startnummer, varvtider, positioner under ett lopp etc. Makalöst dåliga bildproducenter som verkar sätta en ära i att avstå från att besudla bilden med för mycket info - oavsett relevans eller inte. Lägg till att svenska kommentatorer utgår ifrån att alla tittare är inbitna på just denna obskyra sport och vet samtliga förutsättningar och regler. Dra en kort sammanfattning av vad som gäller vid introduktionen så hen kan följa sporten och kanske bli inbiten.
En annan invändning är bristen på engagemang och spontanitet som vissa programledare har. Nämner inga namn, men efter Sveriges första OS-GULD upprepade studioankaret flera gånger att Lööf/Salminen tagit Sveriges första OS-medalj!? Och intervjuerna efteråt var sådär återhållsamma och lite trötta. Vi hade ju för FAN tagit GUUUULD i OS - hur ofta händer det??? Räknar inte med Aten-OS då...
Dessutom gick första veckans kvällsändningar på SVT åt att bosätta sig i simbassängen - simning som lika gärna kunde höra hemma i vinterspelen istället (om de hade simmat i Themsen kanske det varit ok). Nä, tacka vet jag riktiga sommarsporter som rodd, tennis, friidrott, ridning, skytte och brottning (synd bara att de inte brottas på en sandstrand istället).
Sen är det ju det där med rätt expertkommentator; Veronica Wagner är för mig sinnebilden för en perfekt kommentator; insatt, engagerad, spontan och rolig. Likaså Strömberg som ju är något av en veteran. Även Magnus Grahn i handbollen har varit en glad överraskning. Likaså Jonas Karlssons krönikor har varit överraskande friska och nyanserade - mer sånt! Men så har vi då Janne Gunnarsson, som fick fortsatt förtroende trots erkänt rasistiska åsikter på twitter. Mår dåligt av att min sport tennis dras med sådana fossiler. SVT kunde gott ha tagit ställning och anlitat en annan av våra tidigare proffs. Det måste väl finnas någon spelare som inte delar hans åsikter? Wilander? Pernfors? Vad vet jag - men han har iaf gjort att jag inte kan följa tennisen utan att få dåliga vibbar och ha svårt att koncentrera mig på sporten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar