Atafeh och Shireen är två unga kvinnnor, i 16-års åldern, som blir kära i varandra. De testar gränser, dricker för mycket, dansar utmanande och är sådär tonårsaktigt trotsiga hen kan vara. Problemet är bara att de bor i dagens Iran, där ingen, varken man eller kvinna får vara nåt annat än det mullorna säger åt dem att vara. Ingen är vinnare i detta samhälle, det påminner mycket om de filmatiseringar om stalinistiska Ryssland, där ens egen bror, närmsta familj kan lämna ut dig. Angiveri är A och O i en diktatur. Atafeh och Shireens kärlek blir stoppad av sedlighetspolisen och Atafehs egen bror, rehabiliterad narkoman, som i egenskap av omvänd, rättrogen muslim tagit sig an Shireen. De två unga kvinnorna utsätts för övergrepp som ingen ska behöva utsättas för, speciellt inte så ung. Till slut blir förtrycket för övermäktigt för Atafeh och hon finner bara en utväg ur sitt fängelse.
Småsaker, vardagliga händelser som gör att förtrycket känns än mer påtagligt. Inget är svart eller vitt, ingen är helt god eller ond. Subtil, men ändå skarp kritik av regimen/religionen/samhället/apatiska medmänniskor av regissör Maryam Keshavarz. En stark skildring av omöjlig kärlek, förtryck, samhällsskildring, familj i kris och så mycket mer. En mångbottnad historia, utan att spreta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar