söndag, augusti 12
My Week With Marilyn, 3 popcorn
Är nog en aning trött på biografier, baserade på "de som var med"-anteckningar. Klart de är förskönande och i detta fall säkert falsifierade. My Week With Marilyn baseras på författaren och dokumentärfilmaren Colin Clarkes möte och förälskelse med Marilyn Monroe under arbetet med filmen The Prince and the Showgirl, filmad i England med Sir Laurence Olivier som regissör och motspelare. Clarke, vars far är världsberömd litteraturprofessor, tjatar sig till ett jobb som 3:e regissörsassistent tillika Sir Oliviers privata passopp. Som sådan får han i uppdrag att se till Mrs Miller/M. Monroe vid de flertaliga tillfällen hon inte behagar dyka upp. Sir Olivier stör sig inte bara på detta, utan än mer på Method Acting-metoden som Miss Monroe tillämpar. Det är en nymodighet och Monroe behärskar den till fulländning, tack vare sin inlevelseförmåga, på gränsen till självutlämning. Just denna förmåga, som Sir Olivier konstaterar i slutet av filmen, är troligvis det som fick henne att bränna slut i båda ändar. Hon är som en musa som aldrig får egen energi. Hon ger andra så mycket att hon brinner slut själv. Detta är enbart en tolkning, baserad på andra tolkningar, bl a genom böcker, så som Blonde av Joyce Carol Oates, hennes filmer och hennes livsöde. Men, vem fan vet egentligen, det kanske var så enkelt att hon, som så många andra skådespelare både före och efter henne, tog ut sig fullständigt i sitt skapande och inte hade mer kvar till sig själv. True greatness demands sacrifies.
Med detta sagt, är själva "intrigen" i filmen given, men den har aldrig varit annan än självklar. Vet man något om Marilyn Monroe känner man till skrönorna om hennes flirtande och många kärlekshistorier, liksom förstått att ljusningen måste legat i hennes strålkraft och förmågan att se andra.
Michelle Williams gör ett magnifikt porträtt, med hyfsat rätt uttal och släpiga betoning - utan att göra en roll. Method Acting-porträtt av en Method Acting-skådespelerska. Hon överglänser Kenneth Branagh som Sir Olivier, som mest känns som om Branagh spelar sin vanliga, pompösa roll. Judi Dench är som vanligt underbar och Emma Watson (Harry Potters vapendragare) ok som den alldagliga kostymören. Däremot har jag fortfarande liite svårt för öppen-mun, stirriga-blick Eddie Redmayne (återigen The Pillars of the Earth) som Colin Clarke. Regissör Simon Curtis har mest regisserat för tv tidigare, vilket på nåt sätt märks.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar