The Ghost Writer, 4 popcorn

Åh, vad jag älskar designen i denna film, scriptan och miljö-människorna borde ha fått mer uppmärksamhet än det faktum att det är en Roman Polanski-film med Ewan McGregor, Pierce Brosnan, James Belushi, Timothy Hutton och Kim Catrall! Polanski gör i princip en kopia av The Ninth Gate (med Johnny Depp) där huvudpersonens raison d´ être består i att vara den förvirrade kuggen i hjulet som tack vare sin orädda, lite smådumma sätt snubblar över sanningen. Intrigen; McGregor spelar spökskrivaren till Englands fd premiärminister efter att den förre dött under tveksamma omständigheter. En sk hund ligger begraven. Bra tempo, manus och ovan som sagt, men ingen toppfilm, dessvärre. Det höga betyget till trots beror på hantverket som är formidabelt och att filmen ställs i jämförelse med betydligt sämre filmer som fått betyget 3:a. I det sammanhanget ska The Ghost Writer ha en 4:a.

Bröderna Karlsson, 1 popcorn

Kjell Sundvall har gjort sig känd som kvantitet-mannen; sprutar ur sig filmer av skiftande kvalitet. Det känns ju som ett stort handikapp att göra kommersiell film på svenska. Svensk film är oerhört sällan bra även med pretentiösa tilltal och kommersiellt anslag ska vi bara inte tala om... Nåväl, bröderna Karlsson upplägg är ett tvillingbrödrapar som inte vetat om varandras existens förrän mammans testamente läses upp. Här är det fördomarna som bygger hela filmen. Den ena brodern, Hasse, växer upp med den alkoholiserade mamman på landet i Norrland, den bortadopterade, Nicklas, i Stockholms societet och blir givetvis affärsjurist på en välrenomérad firma mitt i smeten. Han har svårt att hitta kärleken, Hasse svårt att vara trogen. Dessa ytterligheter utvecklas givetvis å det grövsta och leder till slut till att Hasse håller på att förstöra Nicklas karriär, kärlek och liv. Det hela bygger på att de två aldrig figurerar tillsammans, vilket är så löjligt att det är rent förolämpande för oss som publik men en fars är en fars är en fars.... Nicht much surprising there! En bagatell i mitt filmliv iaf!

Salt, 2 popcorn

Angelina Jolie spelar Evelyn Salt, en CIA-agent som anklagas för att vara en rysk broiler, indoktrinerad att utföra whatever the home country requires of you. Sen tar filmen en j-la fart och stannar inte upp förrän... nej, faktiskt aldrig, då det är ett oerhört öppet slut, eller snarare en sk cliff hanger... Nåja, jag ska inte gå händelserna i förväg. Salt/Jolie blir alltså anklagad för det värsta brott en amerikan kan begå. Ingen kan dock bevisa att hon är rysk agent, men i sann bevisa-din-oskuld-anda blir hon naturligtvis behandlad som en spion. I flykten från sina kollegor visar Jolie upp sina färdigheter som action skådis och filmen utvecklar sig till en konstig mix av Tombraider möter Nikita möter The French Connection (i sina bästa stunder). Just detta hattande är kärnproblemet med Salt. Som åskådare blir det ett himla virrvarr av "intriger" och riktlinjer så tyvärr är det bara action scenerna som får godkänt, men de är å andra sidan riktigt fräcka och brutala. Jolie ser skrämmande anorektisk ut och robotlik-Lara Croft och man vet redan i förtexterna vem den verklige skurken är. Jag hade inga förväntningar alls på filmen men tyvärr blev jag inte positivt överraskad - snarare tvärtom. Regissör Phillip Noyce borde ha kunnat arbeta mer med uppbyggnaden av ovissheten, såsom han lyckades så bra med i Lugnt vatten (Dead Calm, Nicole Kidmans genombrott). Trots allt är det en hyfsad action som helt klart håller den standard som man förväntar sig av en sådan.