Telias filmutbud suger

Varför satsar inte Telia på att positionera sig? Vara den filmbutik man som abonnent önskar att de var. Vad fan, det är ju bara SF som sprider sina skitfilmer via Telias kunder. Det finns så många bra filmer som aldrig når ut!! Varför ser inte filmbolagen sin chans att hitta kunder? Alliera er med det bredbandsbolag som enklast distribuerar just er film till publiken. Trots att jag arbetat i branschen häpnar jag fortfarande över dess konservatism och ointresse för produkten = filmen! Jag blir ARG! Se till att ALLA filmer finns tillgängliga, var inte så jävla protektionistiska och pengakåta! Detta är ett upprop till alla cineaster - kräv tillgänglighet wherever u r!!!!

Gran Torino

Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om Gran Torino. Jag tror jag hänvisar till Andres Lokkos krönika i senaste Cinema;http://www.cinemanews.se Även jag är rätt trött på "ganska bra"-film. Jag vet vad jag får, men hellre ser jag då om mina egna favoriter än ser helt-ok-filmer som inte sätter några avtryck. I Gran Torino spelar Clint Eastwood i princip sig själv; en gammal vresig gubbe (vet ju inte jag, men gammal är han) som är bitter på lvet och lever i ständig ångest för handlingar han gjorde under Koreakriget. Han bor i ett villaområde som numera helt bebos av Hmunger, ett folk från Thailand, Laos, Vietnam och Kina. Han tycker ju att alla asiater är koreaner och hatar alla. Hans närmsta grannar "grows-on-him"

Zlatan, Zlatan, du är bäst!!!

Det är så himla roligt att se Zlatan i Barcelona! Det ser ut som om han fått dels en nytändning men även hittat hem! I rätt omgivning kan han bli framröstad som bäste fotbollsspelaren i världen. Det är inte omöjligt! Tänk att en svensk, i dagens konkurrens, skulle vara världens bästa! Jag visste det redan när jag såg honom göra solo-hattrick mot Djurgården på Stadion i Malmö FF:s tröja hans sista säsong i Allsvenskan. Jag säger sista, för jag betvivlar att han gör en Henke och avslutar i Sverige. Jag tror snarare han gör en Borg och avslutar på topp, med ovissheten hängande över sig om exakt HUR stor han kunnat bli... Bli nu inte skadad!

Boy A

Jack och hans bästa kompis, i det övergivna tonårsliv de lever, dödar en dag en jämnårig flicka som råkar gå deras väg. Båda pojkarna utsätts för en häxjakt och hamnar bakom murar. Jack vän, Philip, tar snart sitt liv men Jack uthärdar och kommer ut som en ung man efter att ha levt halva sitt liv inlåst. Med hjälp av en inkännande övervakare får han hjälp att få ett jobb och snart har han både vänner och flickvän. Men alla är inte lika glada för hans rehabilitering och i sinom tid är hans hemlighet avslöjad. Det finns inga förmildrande omständigheter i att ha tagit en annans liv, men i detta fall känns det som om folk reagerar värre på ett barn som dödar ett annat barn. VARFÖR är det så? Är det inte VÄRRE när en vuxen dödar ett barn? Barn är ju fortfarande ett barn - inte färdigt - påverkat av det liv det lever, den omgivning och uppfostran som omger barnet... Medan en vuxen borde förstå det ansvar en vuxen har att ta hand om ett barn... Kanske är jag färgad, en förälder som själv upplevt förlusten av två barn, men jag blir förtvivlad när man dömer ett barn hårdare än en vuxen. Det är svårt, kanske hade jag själv varit en av bödlarna...?

State of Play

Baserat på en brittisk tv-serie utspelar sig State of Play i en ytterligt amerikansk "setting". Ben Affleck spelar senatorn Stephen Collins som ska ifrågasätta legosoldat-företaget Point Corp inför senatsförhören. Samma dag som förhören börjar mördas hans älskarinna och tillika assistent och hans roll i förhören undermineras inför risken att skada partiet. Hans universitetsvän och journalist Cal MaCaffrey (Russell Crowe) kommer till undsättning men vill även passa på att hitta en juste vinkling till sin älskade blaska. Konspiratorisk som jag är sitter jag och hoppas på en massiv iscensättning av "det stora stygga företaget" som jätteskurk. Det händer inte och jag blir lite sur i mitten av filmen. Men, den är bra berättad och jag är hooked ända till slutet - så nån kvalitet måste den ju ändå ha. Helt ok rulle, men inte mer...

De osynliga

Den norska motsvarigheten till Boy A. Tyvärr är den något blekare. Det som gör den De osynlige så bra är perspektivbytet i mitten av filmen när vi får återuppleva exakt samma scener ur den "andres" perspektiv. För att börja från början handlar både De osynlige och Boy A om barna/tonårsmördare. I Boy A mördar två pojkar en jämnårig flicka. I De osynlige "råkar" två tonårspojkar vara orsaken till en liten pojkes död. I båda filmerna handlar det om icke-färdiga människor som saknar en spärr, som kanske beror på omständigheter eller brist i nån kemikalie i huvudet. I Boy A får vi aldrig träffa offrets anhöriga utan bara följa den ene killens frisläppande. I De osynlige får vi följa Jan/Thomas (han byter namn för att undgå upptäckt) som försöker få ett normalt liv efter frisläppandet. Han får jobb som organist i en kyrka. En kyrka som mamman till pojken han dödade råkar besöka med sin klass. Ett högst osannolikt möte som får ödesdigra konsekvenser för alla inblandade. Detta är ingen thriller men har en spännande uppbyggnad, som bygger på att försöka förstå karaktärernas val och beslut. Om jag inte hade sett Boy A tidigare hade jag säkert gillat denna film mer och gett den ett högre omdöme, men eftersom jag gjort det, står den sig slätt mot Boy A. Ska ni se ett drama med en barnamördare ska ni se Boy A. En fantastisk film som är så tragisk för ALLA inblandade.