Den norska motsvarigheten till Boy A. Tyvärr är den något blekare. Det som gör den De osynlige så bra är perspektivbytet i mitten av filmen när vi får återuppleva exakt samma scener ur den "andres" perspektiv. För att börja från början handlar både De osynlige och Boy A om barna/tonårsmördare. I Boy A mördar två pojkar en jämnårig flicka. I De osynlige "råkar" två tonårspojkar vara orsaken till en liten pojkes död. I båda filmerna handlar det om icke-färdiga människor som saknar en spärr, som kanske beror på omständigheter eller brist i nån kemikalie i huvudet. I Boy A får vi aldrig träffa offrets anhöriga utan bara följa den ene killens frisläppande. I De osynlige får vi följa Jan/Thomas (han byter namn för att undgå upptäckt) som försöker få ett normalt liv efter frisläppandet. Han får jobb som organist i en kyrka. En kyrka som mamman till pojken han dödade råkar besöka med sin klass. Ett högst osannolikt möte som får ödesdigra konsekvenser för alla inblandade. Detta är ingen thriller men har en spännande uppbyggnad, som bygger på att försöka förstå karaktärernas val och beslut. Om jag inte hade sett Boy A tidigare hade jag säkert gillat denna film mer och gett den ett högre omdöme, men eftersom jag gjort det, står den sig slätt mot Boy A. Ska ni se ett drama med en barnamördare ska ni se Boy A. En fantastisk film som är så tragisk för ALLA inblandade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar