Jack och hans bästa kompis, i det övergivna tonårsliv de lever, dödar en dag en jämnårig flicka som råkar gå deras väg. Båda pojkarna utsätts för en häxjakt och hamnar bakom murar. Jack vän, Philip, tar snart sitt liv men Jack uthärdar och kommer ut som en ung man efter att ha levt halva sitt liv inlåst. Med hjälp av en inkännande övervakare får han hjälp att få ett jobb och snart har han både vänner och flickvän. Men alla är inte lika glada för hans rehabilitering och i sinom tid är hans hemlighet avslöjad. Det finns inga förmildrande omständigheter i att ha tagit en annans liv, men i detta fall känns det som om folk reagerar värre på ett barn som dödar ett annat barn. VARFÖR är det så? Är det inte VÄRRE när en vuxen dödar ett barn? Barn är ju fortfarande ett barn - inte färdigt - påverkat av det liv det lever, den omgivning och uppfostran som omger barnet... Medan en vuxen borde förstå det ansvar en vuxen har att ta hand om ett barn... Kanske är jag färgad, en förälder som själv upplevt förlusten av två barn, men jag blir förtvivlad när man dömer ett barn hårdare än en vuxen. Det är svårt, kanske hade jag själv varit en av bödlarna...?
1 kommentar:
Detta är absolut favoriten, än så länge, i år. Filmen lämnar ett känslomässigt kaos i huvudet och man vet inte riktigt vad man skall ställa sig. Skickligt.
Skicka en kommentar