Modig (Brave) 5 popcorn

Proffstyckarna Olle (7 år) och Uma (6) gav Modig en 5:a. Tack vare alla ingredienser; skratt, spänning, sorg, övernaturligt, utmaningar och en massa aktion. Merida är en prinsessa som ställs inför det hon fruktat hela livet; att gifta sig. Traditionen och sägnen kräver detta och Meridas mor, drottningen, är ingen hen säger emot. Det gör Merida iaf och antar utmaningen. Efter ett bråk med mamma drottningen flyr Merida till skogen och springer in i en häxa som hjälper henne med en förtrollning. Vad denna innebär kan jag inte gå in på utan att ge bort hela filmen. Och det är en film ni ska se - en av de bättre på ett tag. Personligen uppskattade jag Despicable Me (Dumma mig) oerhört mycket och det är samma upphovsmän till Modig, så lyckträffen kommer inte som en överraskning direkt. Modig har fått mycket uppmärksamhet tack vare sin kvinnliga hjältinna som chaussats upp till en slags feministisk förebild. Det har spekulerats i att den ursprungliga regissören och manusförfattaren, Brenda Chapman, tänkt sig en mer utpräglat feministisk rollkaraktär. Men efter 4 års arbete lämnade Chapman projektet och det sägs att det var till förmån för en mer konventionell historia. Brenda Chapman har sin egen dotter som förebild till Merida och drottningen är Brenda själv. Mycket av storyn handlar om förståelsen och respekten i relationen förälder/barn, och hur starka och kloka våra barn är. Det är viktigt med fler modiga kvinnliga protagonister i barnfilm - hoppas detta är början på en era.

The Bourne Legacy, 3 popcorn

Den fjärde filmen i ordningen, den första utan Matt Damon som Jason Bourne, tar vid och överlappar till en del där senaste filmen slutade. I samband med att Bourne tagit sig till huvudkontoret i N.Y i sin jakt på sanningen, bestäms på högre ort att projekt Treadstone och det större Operation Outcome ska elimineras. Testpersonerna ska avlivas, kort sagt. Regissör Tony Gilroy, som är manusarkitekten bakom de tre första, spinner vidare på aktionsidan av Bourne-serien. Aaron Cross, number 5 (spelad av Jeremy Renner, Hurt Locker, The Avengers) har redan börjat tvivla på ideologin i sitt arbete och fuskar med tabletterna (som de alla måste ta för att upprätthålla fysiken och intelligensen) för att se vad som händer. Han hamnar mitt i avrättningskarusellen som de styrande satt igång och lyckas genom tur och skicklighet undfly. Det är inte bara agenter som ska röjas - även vetenskapsmännen som arbetar i labben ligger risigt till. En överlevande kvinna, Dr. Marta Shearing blir Cross väg till att få de tabletter han märker att han trots allt måste ta. Här är en liten logiklucka; varför slutade han ta dem för att sedan jaga dem? En katt- och-råtta-lek tar vid och det är här filmen helt plötsligt bara blir en aktion och en massa andra intressanta tanke-spår försvinner. Dock är det goa aktionreferenser som uppvisas, motorcykeljakten som slutar i en riddarduell à la Ivanhoe är rätt läcker. Som sagt, aktionfetischen regerar över intelligensen och det unkna slutet blir snarare en besvikelse än, vad jag tror var meningen, en längtan efter mer. Det som slår mig med The Bourne Legacy är att vi vill se en underdog, syndabock-hjälte istället för präktige, anställde James Bond. Dagens samhälle ser hellre konspirationsteorier och Big-Brother-hotet som mer hjältemodigt än den charmige tjänstemannen som ju Bond faktiskt är. Den lilla människans cleverness, vilja, lurighet mot stora stygga staten. I The Bourne Legacy, har staten försökt manipulera bort empati, plantera in intelligens och fysisk styrka, men vår hjälte ser igenom detta genom sin inneboende...ja, vad? Han verkar inte varit en trevlig person innan, men vi kanske kan kalla det rättspatos..? Helt ok som aktionfilm men inte alls ok som efterträdare till Jason Bourne. Hade högre förväntningar på Jeremy Renner som agent. Jag var chockad över att inse att jag faktiskt saknade Matt Damons, såhär i efterhand, lysande agerande som aktionhjälte. Trodde aldrig jag skulle tycka så - som inte ens gillar Damon. Men, som aktionskådis är han nog den bästa i dagsläget.