Riggan (Michael Keaton) är en actionskådis på dekis som vill bevisa sin talang och "existensberättigande" på den fina scenen och hyr följaktligen en kreddig teater på Broadway för att sätta upp en egen pjäs av Raymond Carver, som enligt egen utsago fick honom att börja med teater. Men, inre demoner och lynniga skådisar, samt en extremt tajt budget hotar att förstöra allt. Ibland är filmen farsartad och väldigt teatral, men det vägs upp av ett filmspråk som tar udden av detta och tillför ett realistiskt djup istället då den tenderar att bli pretentiös. Genidraget att casta Michael Keaton som nästan spelar sig själv (åtminstone set-upen, i form av fd superhjälte som försöker bli kreddig) och Edward Norton som narcissistisk medskådespelare lyfter hela filmen. Tyvärr är kvinnorollerna som vanligt marginella och jag tror inte den passerar ett Bechdeltest. Men, men, hen får hålla tillgodo med 2 timmars underhållning som både ger skratt och skratt i halsen.
Visar inlägg med etikett scen. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett scen. Visa alla inlägg
söndag, februari 8
Birdman, 4 popcorn
Riggan (Michael Keaton) är en actionskådis på dekis som vill bevisa sin talang och "existensberättigande" på den fina scenen och hyr följaktligen en kreddig teater på Broadway för att sätta upp en egen pjäs av Raymond Carver, som enligt egen utsago fick honom att börja med teater. Men, inre demoner och lynniga skådisar, samt en extremt tajt budget hotar att förstöra allt. Ibland är filmen farsartad och väldigt teatral, men det vägs upp av ett filmspråk som tar udden av detta och tillför ett realistiskt djup istället då den tenderar att bli pretentiös. Genidraget att casta Michael Keaton som nästan spelar sig själv (åtminstone set-upen, i form av fd superhjälte som försöker bli kreddig) och Edward Norton som narcissistisk medskådespelare lyfter hela filmen. Tyvärr är kvinnorollerna som vanligt marginella och jag tror inte den passerar ett Bechdeltest. Men, men, hen får hålla tillgodo med 2 timmars underhållning som både ger skratt och skratt i halsen.
onsdag, september 10
Ägd, 3 popcorn
120 minuter skratt och igenkännande, men inte så mycket mer. För att få högre betyg krävs lite mer djup och eftertanke. Vad jag förstår av inledningen av föreställningen är denna "nygamla" uppsättning dels en hjälp för Henrik Schyffert och Fredrik Lindström att fräscha upp minnet från vårens uppsättning samt testa några nya passager. Att vi får bevittna en generalrepetition är snarare en fördel då det ger upphov till oväntade brott och, jag tror, spontana kommentarer vilket ger föreställningen liv. Annars är det väldigt tillrättalagt och enligt ett beprövat upplägg. En kommentar/fråga om hur samhället ser ut, som svävar ut i igenkännande exempel som till slut ges ett svar på; såhär är det nog. Sen börjar det om på nytt. Visserligen roliga och träffsäkra exempel, från dagens barns otroliga arsenal av tekniska prylar och föräldrarnas ångest över diverse i-landsproblem, men....inte så mycket kött på benen. Det är roligt, men övergående. Vet inte vad jag tänkt mig, men lite mer sticka ut hakan kanske. Nåväl, tack för några skratt sådär på en vanlig söndag!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)