15-åriga Mia är strulig och oönskad/oälskad hemma av sin alldeles för unga mamma. Hon älskar att dansa men det är ungefär allt. Tonåren är svåra och blir liksom inte lättare av att leva i ett av Englands miljonprogram utan vänner, utnyttjande män och zero framtidsutsikter. Nu skulle detta kunna bli en klichéfylld film med diskbänksrealism, men på nåt magiskt sätt håller den sig ovanför detta. När mamman skaffar ny snygg och hyfsat snäll pojkvän sitter man hela tiden och väntar på "sveket" (som iofs kommer, men inte som man tänkt sig, inte helt iaf) men framför allt uppstår en varm vänskap som ger Mia hopp och mod att göra nåt åt sitt eget liv. Hon växer i takt med vänskapen och egentligen är inte sveket så betydelsefullt för Mia. Instinktivt straffar hon pojkvännen men gör tack och lov inget slutgiltigt. Jag gillar tempot och manus samt skådespeleriet, speciellt unge Katie Jarvis som Mia som gör en fantastisk rollprestation. Denna snart 19-åringen kommer vi se mycket av framöver - hoppas jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar