The Ghost Writer, 4 popcorn

Åh, vad jag älskar designen i denna film, scriptan och miljö-människorna borde ha fått mer uppmärksamhet än det faktum att det är en Roman Polanski-film med Ewan McGregor, Pierce Brosnan, James Belushi, Timothy Hutton och Kim Catrall! Polanski gör i princip en kopia av The Ninth Gate (med Johnny Depp) där huvudpersonens raison d´ être består i att vara den förvirrade kuggen i hjulet som tack vare sin orädda, lite smådumma sätt snubblar över sanningen. Intrigen; McGregor spelar spökskrivaren till Englands fd premiärminister efter att den förre dött under tveksamma omständigheter. En sk hund ligger begraven. Bra tempo, manus och ovan som sagt, men ingen toppfilm, dessvärre. Det höga betyget till trots beror på hantverket som är formidabelt och att filmen ställs i jämförelse med betydligt sämre filmer som fått betyget 3:a. I det sammanhanget ska The Ghost Writer ha en 4:a.

Bröderna Karlsson, 1 popcorn

Kjell Sundvall har gjort sig känd som kvantitet-mannen; sprutar ur sig filmer av skiftande kvalitet. Det känns ju som ett stort handikapp att göra kommersiell film på svenska. Svensk film är oerhört sällan bra även med pretentiösa tilltal och kommersiellt anslag ska vi bara inte tala om... Nåväl, bröderna Karlsson upplägg är ett tvillingbrödrapar som inte vetat om varandras existens förrän mammans testamente läses upp. Här är det fördomarna som bygger hela filmen. Den ena brodern, Hasse, växer upp med den alkoholiserade mamman på landet i Norrland, den bortadopterade, Nicklas, i Stockholms societet och blir givetvis affärsjurist på en välrenomérad firma mitt i smeten. Han har svårt att hitta kärleken, Hasse svårt att vara trogen. Dessa ytterligheter utvecklas givetvis å det grövsta och leder till slut till att Hasse håller på att förstöra Nicklas karriär, kärlek och liv. Det hela bygger på att de två aldrig figurerar tillsammans, vilket är så löjligt att det är rent förolämpande för oss som publik men en fars är en fars är en fars.... Nicht much surprising there! En bagatell i mitt filmliv iaf!

Salt, 2 popcorn

Angelina Jolie spelar Evelyn Salt, en CIA-agent som anklagas för att vara en rysk broiler, indoktrinerad att utföra whatever the home country requires of you. Sen tar filmen en j-la fart och stannar inte upp förrän... nej, faktiskt aldrig, då det är ett oerhört öppet slut, eller snarare en sk cliff hanger... Nåja, jag ska inte gå händelserna i förväg. Salt/Jolie blir alltså anklagad för det värsta brott en amerikan kan begå. Ingen kan dock bevisa att hon är rysk agent, men i sann bevisa-din-oskuld-anda blir hon naturligtvis behandlad som en spion. I flykten från sina kollegor visar Jolie upp sina färdigheter som action skådis och filmen utvecklar sig till en konstig mix av Tombraider möter Nikita möter The French Connection (i sina bästa stunder). Just detta hattande är kärnproblemet med Salt. Som åskådare blir det ett himla virrvarr av "intriger" och riktlinjer så tyvärr är det bara action scenerna som får godkänt, men de är å andra sidan riktigt fräcka och brutala. Jolie ser skrämmande anorektisk ut och robotlik-Lara Croft och man vet redan i förtexterna vem den verklige skurken är. Jag hade inga förväntningar alls på filmen men tyvärr blev jag inte positivt överraskad - snarare tvärtom. Regissör Phillip Noyce borde ha kunnat arbeta mer med uppbyggnaden av ovissheten, såsom han lyckades så bra med i Lugnt vatten (Dead Calm, Nicole Kidmans genombrott). Trots allt är det en hyfsad action som helt klart håller den standard som man förväntar sig av en sådan.

Inception, 2 popcorn

Jag har något emot filmer som döljer en svag historia genom att få den att verka oerhört komplicerad och visa detta genom fräckt foto och häftiga miljöer. Inception är en av dessa. Den marknadsförs som en ny Matrix, men stannar egentligen i farstun utan att utveckla konceptet tillräckligt. I princip; tänk att du kunde ta dig in i människors drömliv och därigenom plantera de tankar du vill att de ska tänka. Samt att du kan sno deras tankar och eventuella koder till hemliga företagshemligheter. Ja, sen är det liksom inte mer. Lite fernissad bakom en tunn story om protagonistens drivkraft, Leonardo DiCaprio som måste slutföra detta sista uppdrag för att kunna återvända till sin familj - eller; är det hans familj eller är det hans dröm. Är hela intrigen en dröm? Finns familjen? Finns han? Finns filmen? Äh, jag bryr mig inte och en del i besvikelsen är nog att jag hade högre förväntningar. Gjord av en favvoregissör Christopher Nolan (Memento, Batman Begins, Insomnia) med ett favvotema=existentialism, fenomenologi, innehållande favvoskådisar=Joseph Gordon-Lewitt och Ellen Page. Men nej, det håller inte ändå. Så synd på så rara ärter!

The Open Road, 3 popcorn

Unge basebollstjärnan Carlton Garrett (Justin Timberlake), lever i skuggan av sin legendariske och alienerade far Kyle (Jeff Bridges). När så Carltons mamma ligger för döden och har som sista önskan att återse Kyle, tvingas han leta rätt på sin pappa och försöka få med honom "hem". Kyle lever sig fullt in i rollen som legend och har lite svårt för det här med verklighet och "måsten" så det är inte världens enklaste thing att få med honom. Med på resan finns även Carltons fd flickvän (som han gärna vill ska vara mer). Av olika anledningar blir det en road trip då Kyle låtsas ha förlorat sin id-handling och därmed inte kan flyga (pre 9/11 hade det scenariot aldrig varit trovärdigt). Filmen tuffar på i sitt stilla tempo utan större intriger. Ingen toppfilm, utan en klassisk amerikansk indie/road-movie där enbart skådespelarna gör att den får en 3:a. Thank God för Jeff Bridges, Harry Dean Stanton, Mary Steenburgen, Kate Mara och faktiskt även Justin Timberlake som klarar sig hyfsat i sitt celebra sällskap.

Snabba cash, 4 popcorn

Sveriges första trovärdiga stekar-knark-film är baserad på romanen av Jens Lapidus med samma namn. Jag blev inte jätteimpad av boken men tycker nog att Daniel Espinosa gjort bästa möjliga med underlaget. Han har skapat en vacker (motsägelsefullt) trovärdig (som sagt) relativt poetisk film om tre olika öden som vävs samman i filmens väntade antiklimax. Joel Kinnaman som aspirerande stekaren JW övertygar och framstår egentligen som mer sympatisk protagonist än han är i boken, trots att han inte spar på det svåråtkomliga när överklasstjejen Sophie ber honom älska henne. Trots det är han ofrånkomligt en älskvärd valp som man bara vill ta hand om. I klass med Alexander Skarsgård, så jag hoppas Kinnaman har samma lycka som Skarsgård. Tillbaka till filmen. JW är alltså stekaren som vill in i finaste, rikaste kretsen runt Stureplan och håller på att lyckas när Abdul Karim erbjuder honom en plats i planen att "go BIG". Rollen är självklar - matematikern. Samtidigt slåss jugoslav-maffian för att hålla sin ställning som självklar knarkleverantör och kriget är ett faktum. Eller snarare handlar det mer om vem som lurar smartast, bedrar utan att någon får kännedom... En bra, habilt utförd film genom manus, skådespelare (varav många är okända, plockade från gatan), regi och foto. Det höga betyget försvaras genom att det svåra att skildra svensk kriminaliet utan att bli USA-pastisch eller töntigt. Espinosa lyckas skapa något unikt svenskt men även internationellt hållbart.

All About Steve, 1 ynka popcorn

Sandra Bullock är mot min vilja en favorit bland amerikanska rom-kom-aktriser. Egentligen avskyr jag tics som snubbel, gå extremt clownigt (Meg Ryan), asflabba som en häst (Julia Roberts) eller rynka-på-ögonbrynen-gråta (Gwyneth Paltrow). D v s tics som gör att ovan nämnda skådisar har ett antal trade marks som man kan räkna med förekommer i deras filmer. Miss Bullock är tyvärr ingen bländande skådis och hon har en del lite mer maskerade tics, men dock tics. Dessa spelar hon ut till fullo i All About Steve där hon spelar intelligenta men socialt smått missförstådda korsordskreatören Mary. Hon bor hemma hos sina föräldrar pga sanering av lägenhet, som gör allt för att Mary ska träffa någon. De presenterar henne för blind-dejten och drömprinsen Steve (Bradley Cooper) och Mary gör allt....fel. Steve blir vettskrämd och försöker bli av med henne genom att skylla på jobbet- som tv-fotograf måste han göra en road-trip. Mary ser detta som en inbjudan att förfölja honom, vilket hon gör till den äran. Sandra Bullock vann en Razzie för sämsta huvudroll och Bradley Cooper och Bullock fick för sämsta kemi. Samma år (2009) vann hon en Oscar för bästa huvudroll för The Blind Side. Egentligen säger det nog mer om manuset till All About Steve än hur dåliga skådisarna är. Maken till urvattnat manus och menlös regi har man knappast sett. Det som var tänkt att vara en rolig flamsig rom-kom blir bara flummig och plump och tappar nånstans på vägen styrfart. Det hela slutar i nåt slags hopplöst crescendo där Sandra Bullock störtar mot en folkmassa av udda personligheter och Cooper inser att Mary är rätt snäll, MEN inget för en normal kille som han...!?!