Sällar mig till tidigare hyllningskörer till musikporträttet av den okände, kände Sixto Rodríguez, huvudpersonen i
Searching For Sugar Man. Malik Bendjelloul, som vi äldre känner igen från den fantastiska serien
Ebba & Didrik (som snygge-Phillip), har verkligen utvecklats till en fantastisk historieberättare. För det är precis denna films storhet. Berättelsen i sig har Bendjelloul format till något alldeles eget. Filmen handlar om musikern, poeten, politikern Sixto Rodriguez, som spelade in två fulländade album;
Cold Fact (1970) och
Coming from Reality (1971) innan han blev droppad av bolaget Sussex. Folk-singer-songwritern Rodríguez (i paritet med Dylan) blev av, olika anledningar, aldrig stor i sitt hemland, USA. Däremot slog han stort i Sydafrika, som vid denna tid var starkt isolerat från omvärlden pga Apartheid-regimen. Den politiska kampen tog sitt bränsle från Rodríguez musik och texter och utan sin vetskap blev Rodríguez något av en legend och förgrundsgestalt i kampen för lika rättigheter. Det som kanske stjälpte honom i USA (färgade musiker fick inte samma uppmärksamhet) var kanske det som gjorde honom stor i Sydafrika. Ett rykte att Rodríguez begått självmord gjorde att ansträngningarna att hitta honom inte var de bästa. Det märkliga i historien är att hans skivor sålde i närmare en miljon ex i Sydafrika, men var alla dessa ett resultat av boot legs och piratkopior eller satt ägaren av Sussex Records, Clarence Avant och håvade in pengar..? Tiden gick och efter Mandelas frigivning och Apartheids fall, gav sig några sydafrikanska fans sjutton på att ta reda på det verkliga ödet för sin idol. De skapade en hemsida med uppmaningen att höra av sig om man visste vad som verkligen hänt Rodíguez. Vad som hände därefter ska jag inte avslöja här, men jag kan säga så mycket att myten, legenden Rodríguez aldrig fått ta del av den ekonomiska frihet han egentligen skapat till sig själv. En verkligt true man of the people, som kämpat vidare i sin övertygelse om allas lika värde och allas rätt till att drömma.
Det som jag skrev i början, att Bendjelloul format berättelsen till sin egen, uppstår när man granskar filmen i ett faktabaserat ljus. Vad är det egentligen som hänt och i vilken tidsordning? Varför väljer Bendjelloul bort att granska vart pengarna försvunnit? Exakt när slog Rodríguez i Sydafrika? Varför är det mest vita fans? Var han ens känd för de verkliga förkämparna mot Apartheid? Var han verkligen helt okänd i USA? Vem var mamman till hans barn? Varför har han inte ens fått sina royalties efter sitt återtåg i artistbranschen 1998 fram till idag? Många frågor poppar upp i huvudet, men det är en del av filmens fina egenskaper, att våga välja bort spår, att våga välja den berättelse Bendjelloul själv valt och hålla sig till den. Ser verkligen fram emot nästa film som jag hoppas blir nästa steg för Bendjelloul. Känns inte som ev Guldbaggevinster spelar så stor roll för den lysande framtida karriär som ligger där nånstans. Måste även ge beröm till fotograf Camilla Skagerström och hela animationsgänget som snyggt integrerat filmsekvenser. Kul att lära känna nya namn.
