Är inne i ett positivt stim! Verkligen roligt med fantastisk svensk film! Sebbe har vunnit många priser runtom världen - välförtjänt!Jag ser den som en dikotomi till den lika underbara brittiska Fishtank. I det fallet handlar det om en tjej som kämpar mot sina förutsättningar och ändå lyckas gå hel igenom det. Dessutom framställs hon som en "icke-klassisk" tjej, då hon slåss och har integritet som en sk tom-boy. Sebbe är däremot typiskt okilligt empatisk, solidarisk och omhändertagande, men lyckas precis som Mia i Fishtank behålla sin personlighet och gå stärkt ur erfarenheten. Där Mia åker iväg med sin nyfunne vän - åker Sebbe iväg för att skapa ett eget liv från sin destruktiva mamma som vill sätta honom i fosterhem. Sebbe är starkare och mörkare men båda filmerna slutar med nåt slags hopp. Detta är ungdomar som trots oerhört jobbiga uppväxter med mammor som konstant (männen är frånvarande av olika anledningar) sviker dem och är utstötta ur kompisgängen på nåt sätt finner styrka att vara kreativa. Jag vet inte vad regissör Babak Najafi (Elixir, Gösta och Lennart) egentligen vill säga förutom att ge alla starka, kämpande ungdomar som lever i misär ett ansikte. Fattigdom är ett tema, föräldraskap ett annat - men det jag bär med mig efter att ha sett Sebbe är styrkan i denne unge mans huvud. Trots att Sebbe inte har någon, NÅGON att anförtro kan han se bortom alla svek och gå vidare. Jag tror jag hade tagit livet av mig om jag varit i hans skor. Så oerhört imponerande och starkt. Babak Najafi är min nya svenske favvo-regissör!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar