En underbar indisk indie-rulle (haha) som kretsar kring en videodagbok som konstnären Arun hittar när han flyttar in sin nya lägenhet. Den visar sig tillhöra kvinnan som bodde där tidigare; nygift, inflyttad från landsbygden i en främmande omgivning som till en början av spännande men allt eftersom blir hennes isolerande cell. I ekvationen vävs även en sekulariserad amerikan-indiska, Yasmin, som tagit sabbatsår från den västerländska kulturen och upptäcker sitt hemland. Hon har en kort affär med Arun och stöter ihop med Aruns tvättare; Munna. Tillsammans utforskar de Indien och storstadslivet, Munna visar Yasmin och samtidigt får han en ny bild av sitt Indien. En finstämd och intressant film som får åtminstone mig att bli sugen på att besöka landet (det var jag iofs redan innan, men än mer nu). Arun spelas av kände Aamir Khan (i väst känd från Lagaan) men mest imponerar unge Prateik Babbar som gestaltar fattige Munna, som drömmer om en karriär som skådespelare/modell. Fotot excellerar i vackra scener, färger och långa tagningar, varvat med snabba klipp à la Danny Boyles Slumdog Millionaire, men mest är det lugnt och sakta som vi lär känna miljöerna. Det känns som om vi bjuds in till det genuina indiska, tillrättalagt snyggt, såsom vi själva skapar svenska scenerier i våra filmer. Snyggt, genuint men tillrättalagt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar