ÄNTLIGEN kommer jag till skott och ser förra årets svenska film. Den haussade debuten av Lisa Aschan, som marknadsförts som en modern western i ridhusmiljö. Vet inte riktigt om det är western jag kommer att tänka på i första hand, men visst finns elementen där. Duellerna, ödesmättad stämning, musik, sceneri, hästarna (!). Men främst handlar Apflickorna, i mitt filter, om manipulation, maktkamp och test av gränser, både ens egna och andras i gränsen mellan barn och vuxen. Framför allt av Cassandra, som i princip vid första kontakten med Emma sätter standarden i deras relation. Emma är alltså huvudpersonen, som söker till ett mer avancerad voltigetrupp, där Cassandra är en av medlemmarna. På nåt vis finner tjejerna varann och varje gång de träffas testar Cassandra Emmas mod och lojalitet. I början dras Emma till utmaningarna då hon själv är ett kontrollfreak och söker utmaningar. Efterhand börjar hon undvika Cassandra och till slut blir den slutgiltiga duellen oundviklig. Under tiden vi får följa Emmas utveckling sker samtidigt samma slags hopp för hennes lillasyster Sara, som går från oskuldsfull 8-nåntingåring till en av sina första besvikelse i livet. Sara genomför även nån slags kroppslig upptäcktsfärd, från oskuldsfullt kli av magen till innebördstyngda vuxna smeket. En tunn balansakt som Aschan klarar briljant. Fantastisk film och jag instämmer nästan i hyllningskören. Det enda som hindrar den från att få fullpoängaren är den ibland styltiga och orimliga dialogen samt karaktärernas agerande till följd av dialogen. Annars är det en fantastisk film, i alla dess bemärkelser och jag ser fram emot Aschans nästa verk. Flipp eller flopp?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar