Årets hittills mest hyllade svenska film är troligtvis Sameblod om vår egen mörka historia av behandlingen av Nordens urbefolkning samerna. Regisserad av Amanda Kernell, som själv har samiska rötter, med en egen släkthistoria som iom filmen enligt en intervju i DN rört upp många känslor. Sameblod följer en åldrande kvinnas minnen från sin uppväxt och specifikt de känsliga tonåren på 30-talet när samerna behandlades som andra klassens medborgare, utan medborgerliga rättigheter och utsattes för hemska rasbiologiska undersökningar och övergrepp. Hennes minnen väcks till liv när hennes syster dör och hon möter den släkt hon tvingades bryta med i tonåren. Hon ville bli lärarinna och för att bli det tvingades hon "bli" svensk eftersom samerna förnekades alla rättigheter såsom vidareutbildning, eget val. De skulle likt museiföremål föra vidare den samiska traditionen för det var exotiskt och det hade den svenska överstaten bestämt.
De två systrarna Elle-Marja och Njenna lämnar sin mamma på sensommaren för att åka till internatet och lära sig svenska - obligatoriskt och tvång. Elle-Marja är duktig och tycker om den bekräftelse hon av sin svenska lärarinna och vill passa in. Den förnedrande behandling de utsätts för när rasbiologer från Uppsala kommer på fältbesök gör att självbilden raseras för Elle-Marja och hennes kompisar. Från att stolta sagt emot och likt ett barns oskuldsfullhet inte se skillnaderna, tär behandlingen på självkänslan och hon försöker mer och mer bli mindre samisk. Genom att låna lärarinnans kläder, byta till ett mer svenskt namn och till slut vända det samiska livet helt ryggen. Njennas liv blir annorlunda och hon återvänder till sin mamma och rennäringen. Vems liv som är lyckligast får vi aldrig veta, men skammen och ångern som Elle-Marja ger uttryck för visar på en livslång förnedring och undertryckt behov av att få vara sig själv, utan anpassning. Scenen när Elle-Marja, som nu antagit namnet Kristina, på ålderns höst samtalar med ett gäng tjejer på ett hotell, är en så oerhört tydlig anpassning i sin dialog.
Skådespeleriet är fantastiskt bra, speciellt Lene Cecilie Sparrok, som Elle-Marja gör en otroligt stark rollprestation.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar