Never Let Me Go, 5 popcorn

Åh, vad bra! Jag kan inte komma på något som inte är fantastiskt med Never Let Me Go. Baserad på Kazuo Ishiguros novell om en dystopisk samtid där ett parallellt universum befolkas av mänskliga organdonatorer vars enda syfte är att i vuxen ålder (mellan 20-30) donera sina organ och vid ca 4:e operationen avsluta, d v s dö. Vi får följa Kathy och hennes vänner Ruth och Tommy genom ett tragiskt triangeldrama, som försätter alla i en märklig relation till varandra. De växer upp på en internatskola, som matar eleverna med hemska "historier" för att förlama dem till resignation. Filmen är så briljant i just dikotomin; ödesbestämd kontra livsångest. För trots att ungdomarna inte har någon framtid ställs även frågan om vi i dagens samhälle egentligen har så mycket mer framtid än dem. Det blir en avspegling av dagens tonårsproblem - är livet värt att leva, när har man levt fullt ut, har en som levt 100 år levt mer än en livsglad 28-åring? Kathy speciellt, men även Ruth och Tommy, finner sig i sitt "öde" (är ett tidsbestämt liv ett öde? Alla liv är väl i så fall ödesbestämda) utan att ens fundera på möjligheten att fly - finns den? I slutskedet försöker de förhala avslutet genom att söka upp en mystisk dam som sägs kunna skjuta upp döden om man kan bevisa sann kärlek. Kan man besegra sjukdomar genom tro? Samma sak... Jag säger det än en gång - en fantastisk film som du inte får missa! Regissör Mark Romanek är mest känd för sina musikvideoskapelser (vet inte om det kallas video fortfarande) än spelfilm. Han har dock gjort One Hour Photo 2002, med Robin Williams som grå, massmördare. Se hans video till Johnny Cash cover på NIN Hurt som med all rätt framröstats som bästa videon i alla tider av The Guardians läsare; www.youtube.com/JohnnyCash/Hurt