Tim Burtons senaste är en odyssé i exemplet Kill Your Darlings. Burton har den sedvanliga känslan för scenografi, kostym och torr humor, samt i detta fall excessivt tal i prosa.
Burton-menageriet är med; Johnny Depp, frugan Helena Bonham Carter, Michelle Pheiffer, liksom sminket. Jo, för här krävs det kilovis med vitt, blekt, vampyrsmink på samtliga. Mest Johnny Depp förstås,. Ty han är vampyr Barnabas Collins, förvandlad av den försmådde häxan Angelique som inte kunde hantera att bli dumpad. När Barnabas "räddas" ur sin kista 1972 är slottet Collinwood förfallet och släkten minimerad och nära ruinens brant. Barnabas kall blir att dels ägna sig åt den återstående familjen, dels se till att namnet Collins åter blomstrar. Häxan Angelique lever så klart vidare och gör hans liv fortfarande till ett helvete. Samtidigt tycker sig Barnabas ha återförenats med sin livs kärlek (som dog på 1700-talet) i familjens barnflicka.
Det är fantastisk scenografi och man blir som vanligt inte besviken av den Burtonesquea andan, men storyn är tunn och passagerna däremellan låååånga. Känns som om Burton ville ha en plattform för att spela 70-talsmusik och en anledning att låta Alice Cooper återuppstå (btw, ser han för gammal ut för att vara 70-tal). Snygga kläder, speciellt Bonham Carters och Pheiffers och scenografin ska vi inte tala om. Angies affärsrum är ju bara för snyggt för att trasha! Måste erkänna att jag slumrade till i finaluppgörelsen - den var så seg och oengagerande. Trean är alltså en svag sådan, detta trots att jag gillar Burton och tycker hans senaste "barnfilmer" Alice i underlandet och Kalle & chokladfabriken är genialiska. Jag får känslan av att han söker efterlikna Wes Anderson och hans egna universum, men utan att gå hela vägen. Jag saknade svärtan och djupet i Dark Shadows. Försöken till dessa kändes bara manierade och ironiska, blink, blink liksom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar