Till skillnad från The Fisher King ger Dr. Lloyd, Uma Thurmans karaktär, inga råd som gör att mottagaren begår massmord - hon gör bara slut med sin fästman. Denna fästman blir dock så arg att han bestämmer sig för att hämnas rådgivaren (vilket inte skedde i Fisher King där mannen till en av offren faktiskt räddar rådgivaren). Uma Thurman är radioprataren som ger förnuftiga och icke-romantiska råd till sina kvinnliga - mestadels - lyssnare och som i sin tur ska gifta sig med vettiga Colin Firth. Den stackaren får alltid spela förnuftig och tråkig helyllekille... Hämnaren, brandmannen Patrick, får hjälp av sin hyresvärds tonåring att sabba Dr. Emma Lloyds giftermål genom att göra henne redan gift - med Patrick. Till en början verkar det ganska idiotiskt - hela upplägget i filmen, men det tar sig och den blir faktiskt en riktigt bra feel-good av det hela. Förutom de vanliga trovärdighetsproblemen som ofta uppstår i feel-good-filmer (såsom hur Patrick kan glömma sin tilltänkta så snabbt) är den underhållande och romantisk, som den ska vara. Bra skådespeleri (jag älskar Uma för min dotter heter Uma) av bl a gamle favvisen Sam Shepard, och manuset är ok. Det som är riktigt bra är soundtracket. Det indiska inslaget är ju genialt! Vem har inte sett Bollywood-filmer där romance-feel-good bara är förnamnet...? Sen gillar jag även Feist, denna svenskinspirerade kanadensiske singer-songwriter som påminner en hel del om The Knives, Maia Hirasawa, Jenny Wilson m fl.Man måste veta vad man ger sig in i för att uppskatta den här typen av filmer och inte gnälla om små petitesser. en feel-good är en feel-good och kommer aldrig att vinna Oscars (som tur är!).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar