Seg morgon, kanske har smittats av svin, nej förlåt, Nya influensan av min kära man som legat däckad halva veckan. Tror inte det - snarare utsliten efter veckans pressande brandkårsutryckningar på jobbet kombinerat med totalt ansvar för barnen. Är inte van vid det för jag är nog mer lik normen av hur en man är - oansvarig, lat och mest intresserad av att själv ha kul. Tänk vilken jäkla tur jag har som KAN tänka på mig själv och att ha så kul som möjligt. Hurvudpersonen i Slumdog Millionaire, Jamal, tvingas under sin tuffa uppväxt fokusera på att överleva. Trots det speglar filmen även den otroliga livsglädje som uppstår om man utsätts för dess motpol = total misär och tragedi. Dess snabba tempo är typisk för Danny Boyle och mycket känns igen från hans Trainspotting, som t ex den eleganta balansen mellan tragedi och glädje. Jag kommer på mig själv att skratta samtidigt som jag gråter. Känna frustration över att barn behandlas så illa samtidigt som jag gläds över deras livsglädje. Danny Boyle är en mästare i filmfenomenologi kommer jag på mig själv att tänka. Människans naturliga Strävan efter att hitta en balans i tillvaron. Nåväl, Jamal klarar sig igenom alla frågor i Indiens tv-succé Vem vill bli miljonär?. Det alla frågar sig och speciellt programledaren på ett högst hårdhänt sätt, är hur en tonåring från Bombays slumkvarter kan svaren på frågor som t o m lärda professorer gått bet på? Genom att banka skiten ur honom tror de ansvariga för programmet att de ska få fram den stora Fuskaren. Men, Jamal har svaren på frågorna tack vare sin tuffa uppväxt, där varje fråga visar sig ha ett outplånligt svar i Jamals liv. En av de bästa filmer jag sett på väldigt länge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar