En utsökt svensk film, som tar en rätt tillbaka till barndomssommaren 1981, och för tankarna till Barnens Ö, En kärlekshistoria och andra svenska barndoms- och sommarfilmer. Flickan handlar om den namnlösa flickan som lämnas med sin oberäkneliga faster över sommaren av föräldrar som sätter sina egna ambitioner före barnets. De ska hjälpa barn i Afrika, och glömmer sitt bort sitt eget. Fastern stannar inte många dar innan hon tröttnar och lämnar Flickan ensam. Ensam att klara så basala saker som att öppna en konservburk, komma ihåg att gå på toaletten, tvätta sig. Till slut blir det en fråga om överlevnad, vilket hon klarar, men till vilket pris? Den sommaren växte flickan och blev aldrig densamme igen. Ingen är direkt elak mot henne, men ingen tar hellre ansvaret att kolla så allt står rätt till, eller hjälper henne på "rätt" sätt. Grannarna Gunnar och Elisabet ifrågasätter, men får det att bli anklagande och då styr Flickan undan "hjälpen". Oerhört vackert foto, av favoriten Hoyte van Hoytema som sveper över sommarvyerna, utan att bli smetigt nostalgisk. Flickan blir totalt ensam och Blanca Engström gestaltar denna utsatthet kombo barnslig styrka på ett utmärkt, vardagligt sätt. Fantastiskt manus, skådespeleri, foto, regi - ja, allt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar