söndag, juni 10
Snow White & The Huntsman, 5 popcorn
Vilken smällkaramell! Äntligen en film som motsvarar alla förväntningar och mer därtill! I Rupert Sanders händer (totalt okänd för mig, mest regisserat commercials och kortfilm) blir Snövit en vacker, hemsk, drömsk, övernaturlig, verklig, fullkomligt genial saga. Screen story är författad av lika okända Evan Daugherty mfl, som naturligtvis utgår från den gamla tyska sagan, sammanställd av bröderna Grimm i början av 1800-talet. Men där Disney gjorde smetig kvinnostereotyp fairy tale av sägnen, blir Snövit en stark, självständig kvinna i Sanders regi. Filmen börjar med lycka och besvärjelser; drottningen föder en vacker, egensinnig dotter, men dör ca 10 år senare. Kungen blir attackerad av en mystisk spökarmé och "räddar" en fånge som är obeskrivligt vacker - gissa vem det är? Det dröjer inte länge förrän den onda drottning Ravenna (låter som lady Rowena i Ivanhoe) tar över riket och allt förlorar sitt liv; jorden dör, människorna förlorar hoppet. Snow White hålls fången i norra tornet (det är oklart varför hon skonas) och drottningen är fortsatt "fairest of them all", tack vare ungmöers ungdom som hon dramatiskt suger ur dem tack vare hennes brors förråd(?!). Den dagen kommer dock, då Snow White vuxit och riskerar att störta Ravenna från tronen, bara genom att vara "ren och god". Ravenna måste äta upp hennes hjärta. Men, och här har mången synopsisskrivare inte gjort sin hemläxa, Snow White lyckas rymma av egen maskin och tar sig in i mörka skogen. Hon möts av giftiga Magic Mushroms och upplever plötsligt skogen som oerhört skräckinjagande. Fantastiskt bra gjort! NU gör the Huntsman entré, den i princip enda som vågat ge sig in i skogen. Han gör det han ska - han hittar Snow White nästintill omgående, men vägrar döda henne förrän han får sin belöning, vilken naturligtvis aldrig sker och Snow White får en bundsförvant. Samtidigt får Snow Whites barndomskamrat William reda på att Snow White fortfarande lever och ger sig ut för att leta efter henne. Denna William spelas av Sam Claflin, som även spelat Richard i Ridley Scotts medeltida mini-tv-serie Svärdet och Spiran (The Pillars of the Earth). Likt Richard, som byter sida för att kunna infiltrerar, så nästlar sig William in i drottningens armé för att hitta Snow White. Han har ju lite rutin på den där lömska hjälterollen. Kul! The Huntsman spelas av Heath Ledgers grövre arvtagare; Chris Hemsworth, som vi senast såg i The Avengers, som asaguden Thor. Liknande roll i denna, som stark, råbarkad slagskämpe med hjärtat på rätta stället. Och så kommer vi till hjältarna; Kristen Stewart som Snow White, som även här visar att hon är en good actress, även utanför Twilight-träsket. Visserligen gränsar Snow White till vampyrfilmerna, i dess sagoväsen och hur hon får stöna lite då och då likt Bella. Om man bortser från detta gillar jag Kristen och ser fram emot kommande rullar, gärna mer lika The Runaways där jag tycker hon varit bäst hittills. Men, stjärnan i filmen är givetvis drottning Ravenna som utsökt gestaltas av Charlize Theron, om än med lite för många uppspärrade ögon, men trots det toppen som OND häxa/drottning. Två roller på raken som iskall bitch med fingertoppskänsla. I Prometheus var det henne man sympatiserade med då hon kämpade för godkännande och bekräftelse av sin fördömande far. Man sympatiserar inte riktigt med karaktären Ravenna, men det är hennes scener jag såg fram emot och kunde sakna i mittenpartiet då vi mest fick lullull i Älvlandet, som iofs var underbart iscensatt och fantasirikt. Överhuvudtaget är Snow White and The Huntsman otroligt snygg och vacker och man kan verkligen se vilket gebit Sanders kommer ifrån - reklamfilmen. Estetiskt tilltalande är bara förnamnet - me like alot! Drottning Ravennas scener var ögongodis varje gång, med fantastiska kreationer och amazing make-up! Nu har jag sett två filmer på raken där make-upen/visual effects och åldrandet spelat en stor roll. Toppbetyg för båda! Man vet ju hur sagan slutar, men i denna modernare version är det Snow White själv som styr upp allt och det blir inget "så levde de lyckliga alla sina dar", för hon väljer ingen man. Hon har ju sig själv!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar