Fast i 3:anträsket just nu. Men vad kan jag göra åt att filmerna på sistone varit en aning...mediokra. Helt ok hantverksmässigt och olika fördelar beroende på film, men ändock en aning uddlösa. Så även gamlingen Clint Eastwoods filmatisering av FBI-grundaren (iaf det moderna FBI) med samma namn (Hoover i efternamn). Synopsis lockar med att filmen är en light thriller med rader som;
bakom stängda dörrar levde han ett hemligt liv som kunde förstört hans karriär och liv. Dramatiskt så det förslår. Filmen är dock rätt idealiserande och tar inte på allvar upp de enorma problem som det antyds att homosexuella i den yttersta makteliten ställdes inför. Tvärtom verkar det ha gått utmärkt att ha sin älskare vid sin absoluta sida genom hela karriären, alla luncher och middagar intogs t ex tillsammans. Visst är det en subtil sorg och förtryckt kärlek som Leonardo DiCaprio gestaltar på ett ypperligt sätt, men mer än att det skulle ha varit annat än självpåtaget nämns inte. Överhuvudtaget är det en endimensionell historia som berättas och dess styrka blir tyvärr även dess fall. Omvärldsperspektiv hade filmen mått bra av. Till
J.Edgars fördel måste nämnas skådespeleriet och make-upen. Trodde inte det skulle vara möjligt att få både Naomi Watts och Leonardo DiCaprio att se ut som 70, trovärdigt. Förutom mäjken rör de sig precis som äldre människor. DiCaprio gör en fantastisk insats och det skulle inte förvåna mig om det belönas med åtminstone en Oscars-nominering.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar