En semi-dokumentär film av Michel Gondry (Eternal Sunshine of the Spotless Mind, Be Kind Rewind) där vi får följa ett gäng ungdomar på deras sista bussfärd hem för skolåret. Förväntningar, uppdämd frustration, osäkerhet och uppgörelser med gamla roller gör färden extra explosiv. Under 100min i princip realtid kastas vi mellan olika diskussioner och efterhand växer relationerna fram. Det är inte helt lätt att varken skriva ett manus/regissera oerfarna skådespelare på ett sätt som väver ihop en film. Det är inte heller helt lätt att som åskådare hänga med eller bilda sig en uppfattning om karaktärerna. Det är där Gondrys skicklighet kommer till ytan - han litar på att åskådaren är intelligent och väver en väv av historier. Det finns ingen början och inget slut, bara ett emellan. De okända skådisarna, som har kvar sina egna namn, imponerar stort. Vissa är direkta mobbare, och de är de enda som presenteras i filmens början, vilket jag hoppas de inte är i verkligheten. Det jag slås av är den tuffa jargongen och den så uppenbara förekomsten av gränsande till mobbning i alla läger, även bland de mobbade. Så tufft hoppas jag det inte är, vilket det säkert är. En riktigt bra tonårsfilm - se!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar