Ännu en fantastisk film av dansken Thomas Vinterberg, som gett oss bl a Festen & Submarino. Jakten har blivit ifrågasatt för att ge pedofiler ett försvarstal. Jag håller inte med - vi som åskådare är hela tiden på det klara med att huvudpersonen Lucas (Mads Mikkelsen) är oskyldig. Snarare är den ett försvarstal till de som står bredvid och dras med i omvärldens vrede och frustration när osäkerheten sätter in. Jakten handlar om ensamstående Lucas, som efter att ha förlorat sitt jobb som lärare får arbete på en förskola. Där går bäste vännen Theos dotter Klara. Lucas har bra hand med barn och förstår hur de tänker. Klara söker efter bekräftelse när hon upplever det stökigt hemma. Då Lucas agerar som en vuxen och tillrättavisar Klara vid en incident, blir hon sur och ger igen på det sätt hon kan. Genom att blanda ihop saker hon sett hemma på storebrors dator, med uttalanden hon vet inte är ok, tillsammans med Lucas namn är bollen i rullning. När lögnen väl är uttalad kan Klara inte ta tillbaka den, och inblandade vuxna är snabba att sätta det i ett vuxet kontext. Lucas förstår inte vad som hänt och försöker till en början "fixa" det. Han inser dock att en lögn inte går att ta tillbaka om den blivit en sanning. Hur skulle man reagera om det rörde ens egen dotter? Man hör ju jämnt att förövarna ofta finns i barnets närhet. Det som förvånar är att Lucas aldrig flyr, utan bor kvar och försöker handla i sin gamla affär trots att han inte är välkommen. Den påminner starkt om We Need To Talk About Kevin, där mamman till sin psykopat till son, envist bor kvar trots hot och trakasserier. Skillnaden ligger i att vi får följa händelsen i realtid utan att veta utgången i förväg. Oerhört starkt manus, regi, scenografi och skådespeleri. Det skulle vara obligatoriskt att se Jakten för alla, inte bara skolbarn. Lära oss att inte döma på förhand, att inte agera lynchmob, att inse att det inte finns ett svart eller vitt svar på någonting.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar