Jag gillar Sofia Coppola, egentligen mer än hennes legendariska pappa Francis Ford (The Godfather Trilogy!). Hon litar mer på undertoner och mänskliga tillkortakommanden, vilsenhet etc. Just vilsenheten, sökandet efter "meningen" löper som en röd tråd genom hennes filmer, från Virgin Suicides, Lost In Translation, via Marie Antoinette och Somewhere till The Bling Ring. I hennes senaste alster utgår hon från verkliga händelser, där några uttråkade, rika ungdomar tycker det är helt ok att gå in i kända människors hus (medan de är borta) och plocka med sig av vad de vill. De rika har ju så mycket... Det anmärkningsvärda i storyn är dels inställningen ungdomarna har - går det så gör man, utan reflektion på vad det kan innebära för andra eller ens om det är brottsligt. Det andra är hur enkelt det verkar vara - har inte kända personer t ex larm, vakter? Där ramlade mina fördomar igenom.
Sofia Coppola lägger upp storyn så bra, vi blir en del av deras vardag och får följa dem utan åthävor. Castingen är fullkomligt underbar, okända Katie Chang och Israel Broussard som drivande Rebecca och hang-around Marc, mer kända Emma Watsons Nicki (Harry Potter) och Taissa Farmigas Sam, som konstiga syskonparet (de är inte syskon - Nickis überflummiga mamma, ypperligt spelad av Leslie Mann, adopterade Sam i barndomen). De kommer åka fast och det är ingen thriller, utan mer en blue print av dagens samhälle, en av dem sämsta sidorna, eller kanske bara en reflektion av densamma. Skulle vara intressant att se vad Coppola skulle göra med en uttalad dokumentär. Gillar även scenografin och de läckra kläderna. Har läst att Paris Hilton upplät sitt hus och sina riktiga kläder, smycken etc för filmens äkthet. Kan ju tycka att det skulle kännas obehagligt att relive inbrottet, men det kanske är ännu ett uttryck för det Coppola vill säga. Syns man, så finns man, oavsett sammanhang. Läskigt, men så är det ibland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar