Så är det äntligen slut; sagan om Bella och hennes vampyr-Edward. Och dessvärre känns det som om alla inblandade i sista delen verkar uppleva detsamma. I sin iver att bli kvitt Twilight-oket rusar de igenom filmen, kryddad med interna blinkningar förklädda som dåliga skämt. Bella är som vampyr jättestark, men kan behärska sin törst efter människoblod som ingen annan nyfödd tidigare kunnat... Pappa Charlie blir till sist informerad att hans enda dotter är en vampyr och tar det med ro(?!). Bellas och Edwards dotter Renesme växer som en hund (typ 7 år/mänskoår, jag vet att 1:a året t o m motsvarar 14) - är en ovanlig blandning mellan dödlig och odödlig. Volturi får reda på (genom Edwards "kusin") att barnet finns och tror genast att det handlar om en odödlig "bastard", som är bannlyst p g a tidigare historiska katastrofer. Återigen ska alla ut på räddarstråk och idén är att samla så många vittnen som möjligt, som likt en amerikansk domstol ska vittna för målsägarens karaktär. Renesme är inte ett hot för Volturi utan kan vara användbar. Det stora slaget kommer så småningom och slutar i ett stort antiklimax, där hen snarare önskar att det gått som det skulle (ni förstår vad jag menar när ni ser filmen - om ni nu gör det). Breaking Dawn-delarna har varit de sämsta i serien och jag vet inte om jag kan belasta enbart regissör Bill Condon för detta, men han är iaf den gemensamma nämnaren. Han verkar förakta underlaget han har att arbeta med och det är inte världens bästa utgångspunkt. Vissa av karaktärerna skulle kunna höra hemma i En natt på muséet 3! Dessutom går serien på tomgång sedan Bella och Edward valde varandra. Jag kan heller inte förstå 15-årsgränsen som satte punkt för många fans begär. Misstänker att censurarna trodde att fanbasen varit konstant sen första filmen och därför måste dessa barn nu vuxit upp till 15 iaf... Den sista filmen är, i mina ögon, inte värre än någon av föregångarna - förutom att möjligtvis några fler huvuden rullar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar