Baserad på en roman med samma titel tar sig Lynne Ramsay (Råttfångaren, Morvern Callar) an det svåra ämnet; förälder till en psykopat. Utgången är hyfsat given (även om slutklämmen inte var motiverad), så det som utspelar sig är mammans återblickar genom Kevins uppväxt. Det som genomsyrat många recensioner är att mamman ska ha varit skyldig hans dåd genom sina uppenbara problem att knyta an till sonen samt hennes frånvaro pga karriär. Jag ser inte detta samband utan ser snarare det omöjliga i att leva vidare när det omöjliga redan hänt. Att människorna runt omkring henne anklagar henne, trots att hon egentlig är oskyldig är nog rätt naturligt. Tror Anders Bering Breiviks mamma får samma bemötande, och visst finns det ett mått befogenhet i detta. Kevins mamma, liksom Breiviks, måste ha uppfattat varningssignalerna och man hade ju hoppats att psykopaterna fångats upp tidigare. Men, dessa psyken är komplexa och de är antagligen experter på att förställa sig och uppfattas som helt normala när de vill. Dessutom är det svårt för en icke-psykopat att förstå och kunna förutse en psykopats tankar och handlingar - det är ju inget en icke-psykopat ens skulle fundera på att göra. Döda en massa oskyldiga människor bara för att hen kan. Tilda Swinton som Kevins mamma är som vanligt helt out-standing, liksom Kevin som tonåring; Ezra Miller. Känns lite utstuderat och orimligt att Kevin helt plötsligt skulle eskalera i sin våldsamhet, vid ca 14 års ålder. Innan dess framställs han som en trotsig, något störd kille som ändå hade en våldsamhetsspärr. Eller så missade jag nåt i filmen...?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar