Hitchcock, 3 popcorn

De allra flesta av oss vuxna har sett Psycho och filmen handlar om just tillblivelsen av skräckmästarens höjdpunkt i karriären. Alfred Hitchcock var redan en stor regissör när han tog den stora risken att satsa på att filmatisera en verklig händelse. Han hade en film kvar på kontraktet med Paramount som först inte ville att Hitchcock skulle genomföra projektet, men när Hitchcock själv tog risken med självfinansiering där storbolaget bara garanterade distribution var bollen i rullning. Filmens stora fokus ligger dock på relationen mellan mr. H och hans fru Alma Reville, en stor manusförfattare och redaktör som kan sägas var Hitchcocks producent. Samtidigt som Hitchcock fascineras av sina huvudrollsinnehavare, i Psycho Janet Leigh (gestaltad av Scarlett Johanson) söker Reville bekräftelse hos vännen och författaren Whitfield Cook. Filmen blir inte som bönskat och Hitchcock söker hjälp hos sin själsfrände, som naturligtvis styr upp soppan och voila är det en klassiker. Filmen känns som ett hastverk, där man fokuserar på fel saker på bekostnad av de rätta. Tyvärr gör det att den upplevs son opersonlig och ointressant, när det finns mycket material som skulle vara av intresse. Det blir en trivial, lite trivsam banalitet, som jag inte tror huvudpersonen skulle ge sitt godkännande till. Anthony Hopkins gör en stabil insats, som vanligt.