Måste börja med att outa att jag varken gillar musikaler eller acapellasång. Ingen vidare utgångspunkt för att se en film om acapellagrupper i High School-miljö (som jag iofs gillar) som brister ut i sång i hyfsad tid med tanke på handlingen. Men, Pitch Perfect går på tomgång, utan riktning eller mål. Huvudrollsinnehavarna Anna Kendrick (som fått en mindre hit med kesoburkslåten When I'm Gone, men som vi mest känner igen som avundsjuka Jessica i Twilight-filmerna. Dock bättre i Up in the Air, 50/50) och Skylar Astin verkar hela tiden tveksamma till anledningen till att de medverkar i denna lövtunna story till film. Alla är tveksamma, även manusförfattarna som pendlar mellan satir, high-school-romans, komedi, lyteskomik, drama och musikal. Det blir en rörig soppa som ingen kan uppskatta. Den enda klockrena och icke svajande karaktären spelas av Rebel Wilson, som vi tidigare sett i Bridesmaids men som vi garanterat kommer se mer av i framtiden. Jag har redan berättat ploten, eftersom jag gett er alla ledtrådar ni möjligtvis kan behöva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar